Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
206
sång, kunde den aldrig förgäta; den 6 Mars 1841
samlade han vid en musiksoirée å börssalen 5,000 rdr till
stående fond för beklädnad af fattiga Solnabarn och den 17
Augusti samma år sjöng han på samma sått ihop nära
2,000 rdr i Arboga, till en lancasterskola. Tre dagar efter
hans död slocknade i Upsala den berömde orientalisten,
professoren Otto Fredrik Tullberg; pingstdagsmorgonen den 15
Maj också i Upsala finnen anatomiæ och chirurgiæ professor
emeritus Henrik Wilhelm Romanson, som varit doktor
ulti-mus 1804, intendent vid Sätra helsobrunn sedan 1824 och
professor ordinarius från 1830; 10 Juni i Stockholm den
flitige, berömvärde litteratören C. N. Öhrlander, författare
af de mycket begagnade läroböckerna i tyska, franska och
engelska språken; den 6 Juni i Gefle, i sitt 75:te år, den
fordom så berömde rektorn vid f. d. elementarskolan i Gefle,
Carl Fredrik Viereck, som ända till sin sista tid fortsatte
sina språkstudier (Mina Samtida II: 169); en annan
skolmän, som äfven forskat i naturhistorien, gick förlorad den
25 Juni i Slaka prestgård, med historiarum lektorn vid
Linköpings gymnasium Johan Haqvini Waltman, som afled
vid föga mer än 60 års ålder.
I sina halfva dagar bortrycktes den 27 September af
choleran en bland våra lyckligare yngre skalder,
riddarhuskanslisten Gudmund Leonhard Silverstolpe, född 1815,
prisbelönt af Svenska akademien 1839 för skaldestycket
»Segerkronan», 1841 för »Sadis Syn» och belönad 1846
af krigsvetenskapsakademien för ett skaldestycke i anledning
af hennes femtionde årshögtid, jemte skald en lycklig och
snillrik skämtare, karrikatyrtecknare och sällskaps vän:
Hvem glömmer detta glada, trygga skämt
som ännu ingens bröst till missmod stämt,
som lekande i skrift, i ord, i sång,
var uddhvasst, kärnfullt och på samma gång
så fridsamt att, för hvarje slag det gaf,
man träffades, men blödde ej deraf!
Svenska Akademiens sekreterare, von Beskow, yttrade om
honom på nästföljande högtidsdag: »Ännu icke inom leda-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
