Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kap. IX. Zerbst undergång.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
En gång under släckningsarbetet ropade han till sina män:
- Kommen med till det där lilla huset. Det är stängdt,
tyckes det; de arma satarne, som bo därinne, äro väl borta.
Huset brinner ned; men låtom oss rädda lösöret, om det är
möjligt!
Han ilade till det lilla huset. - Det var Josef Meijers hus.
Det var stängdt.
Dörren slogs nu in och främst af alla störtade Helge in,
men drog sig ögonblickligen tillbaka, då han stötte emot en
person, hvilken af knuffen föll i golfvet.
Helge vände sig om och ropade åt sitt folk, att det skulle
varsamt gå in, alldenstund det var folk därinne. Man måste
s)å ut fönsterluckorna och bereda dagsljuset och skenet af
branden inträde, så att man ej trampade ned någon. Helt
visst dvaldes sjuklingar i detta hus, menade Helge.
- Hjälp mig Helge! ljöd då en stämma, hvilken slog
Helges öra med glädje och bestörtning.
- Carl! Carl Frisk, min som död trodde vapenbroder,
utropade Helge och reste tillsammans med ett par af sina
män upp Carl Frisk, hvilken, då han funnit sig öfvergifven,
gått upp ur bädden och sett från fönstret upploppet och striden
samt brandens utbrott. Han gick ned och sökte komma ut;
men alla dörrarna voro stängda och luckorna för nedre
våningens fönster voro slutna och så hårdt tillskrufvade, att hans
medtagna krafter ej räckte till att vrida upp dem.
Han erfor, att branden tilltog för hvarje ögonblick i raseri.
Snart började det att spraka i knutarna på pistolsmedens hus.
Den sårade förnyade sina ansträngningar att komma ut.
Men förgäfves.
En dödsångest bemäktigade sig honom och han beredde
sig att dö en kvalfull död i lågorna.
Han gick åter upp i högan loftsburen och såg ut genom
dennas fönster, som ej var försedt med lucka. - Men han
såg nu ingenting annat än lågor, hvilka slogo upp på fönstret
slickande takåsen med sina skarpa tungor.
Någon räddning genom detta fönster var således otänkbar.
Hans ångest tilltog. Hans sår hade genom ansträngningen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
