Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kap. XI. Kapten von Creutz.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
- 140 -
- Sluta, sluta herr kapten! bad jungfru Maria och utan
tvifvel skulle hon ha lämnat rummet, så framt han inte hållit
hennes hand så hårdt, att hon inte annat än genom en kraft-
yttring kunnat få den loss.
Mot sin vilja måste hon således stanna och höra på ho-
nom, hur han talade om sol och värme i hennes närhet, om
natt och graflik kyla i hjärtat, då hon var borta o. s. v.
Det bekom honom intet, att han såg, hur den stackars
flickan plågades. Han tiggde det oaktadt om hennes hjärta
och upphörde därmed icke en gång då, när hon sade honom
klart och tydligt: Nej?
Han fortfor det oaktadt att tigga om hennes kärlek.
Då bad jungfrun:
- Var ädelmodig, herr kapten! - Tala ej mer i detta
ämne! - Hjärtat kan ej tvingas.
- Nej, ni har rätt, jungfru Maria! Hjärtat kan ej tvingas.
Mitt hjärta kan ej tvingas att förgäta er - det skall förvissna,
då ni skjuter mig från er.
- Ånej, herr kapten! Skönt vinkar er ärans bana och
ert hjärta bör lifvas af höga plikters bud . . . och denna stund
må förglömmas - eller bli ett dunkelt minne i er själ. -
Släpp min hand!
- Nej, nej, Maria, ni skall. . .
Han ryckte henne hastigt till sig och slöt henne i sina
armar, från hvilka hon emellertid frigjorde sig.
- Ni glömmer er, herr kapten! sade hon stolt. - Men
jag vill likväl ej glömma, att ni är vår gäst!
Hon lämnade kaptenen ensam.
- Min skall du dock bli, stolta kvinna! sade den tillbaka-
stötte friaren bitande samman tänderna af förbittring. Han
hade inte ro inne, utan gick åter ut ur slottet, denna gång
ej sträckande sin promenad längre än i parken.
På slottstrappan mötte han baronens gamle väpnare Jakob,
hvilken misstroget såg efter honom inom sig tänkande:
- Min själ jag tror den där mer än jämt. Hade han
inte uniform, så kunde man tro, att man fått en jesuit i huset.
- Om nätterna smyger han sig bort och dröjer borta flera
timmar. - Det står ej rätt till. Kommer han att stanna länge
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
