- Project Runeberg -  Hjeltekonungen. Historisk roman från 30-åriga kriget /
139

(1906) Author: Wilhelm Granath With: Pelle Hedman - Tema: War
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kap. XI. Kapten von Creutz.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

ty utan njutning är lifvet utan värde. - Jag spelar ett högt
spel! Svenska kungen, samtidens afgud, är insatsen i detta spel!

Under det kaptenen yttrade eller rättare tänkte dessa ord,
öppnades en af dörrarna till rummet och genom denna in-
trädde en fager skepnad. Det var jungfru Maria Pantzar, slotts-
herns enda dotter.

Hon gick direkt fram till kaptenen och räckte honom
sin hand, sägande:

- God afton, kapten von Creutz.

- God afton, stolts jungfru.

- Har ännu intet sports från svenska lägret vid Werben?

- Nej intet. - Ej ens dånet af kanonerna eller bössorna
från strof kårerna ha förnummits.

- Åh, hvad det måste förefalla er tungt, herr kapten,
att liksom en fånge overksam dväljas här bland oss och skild
ifrån edra kamrater inte få dela deras faror och ära!

- Ack, ädla jungfru svarade kaptenen smilande, om
all fångenskap vore så ljuf som den, i hvilken jag har råkat
komma här på Zauberfels, så bytte jag sannerligen inte bort
den mot friheten eller ärans lager, hur afundad än denna är.

- Nej, nej, herr kapten, utropade jungfru Maria, ni får
inte säga sådana artigheter, ni får det inte af aktning för er
själf och för äran.

- Ert svar är stolt och anstår er, stolts jungfru. - Men
likväl! - Bör ett hjärta, hvilket, såsom nu är fallet med mitt,
flödar öfver af tacksamhet och värme, tillrättavisas?

- Förlåt mig. Jag ville inte såra er, herr kapten, sade
jungfru Maria och slog ned sina ögon. Jag visste inte... jag
trodde inte . . . Usch, hvad ni gör mig förvirrad!

- Ni visste inte, sköna jungfru! Ack, så vet då: Mera
djupt och farligt är det sår, som mitt hjärta undfått i striden
mot er skönhet, ädla jungfru, än den blessyr jag erhållit på
min kropp i striden mot papisterna. - Jag är er sårade fånge,
hulda jungfru, och jag ber er inte om frihet.

- Herr kapten!

- Gif mig er kärlek eller gif mig döden! . .. Ni vän-
der bort från mig ert sköna anlete, edra blixtrande och eldiga
ögon, hvilka värma ...

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 07:20:48 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/hjelteko/0139.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free