Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kap. XII. Skogstorpet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Den stackars flickan suckade djupt och tårarna bröto våld-
samt fram ur hennes ögon. Hon gick litet afsides och satte
sig på en liten mossbänk för att riktigt få gråta ut.
Hon kände sig så outsägligt sorgsen och en förut af henne
ej anad smärta sargade hennes hjärta.
Hur var det du sade, moder, i dag, hviskade hon till sig
själf: »Den största smärta kan uppstå just genom kärleken!»
- Ja, så sade du! Snart gick din dystra spådom i fullbordan!
O, milde himmel, hvad har väl då mitt arma hjärta brutit,
efter som det skall marteras på detta sätt? - Hvarför skall
jag älska honom så högt? Hvarför? - Hvarför har jag drömt
så glada och soliga drömmar
om honom? Hvarför? - Nu
störtar allt, allt! - Han älskar
en annan och jag är dömd att
lida att förblekna som en ros
om hösten och dö i sorg och
saknad 1––––––-
Vi lämna den sorgsna flic-
kan och föra i stället läsaren
in i mor Karins helgdagskam-
maren, hvarest baronen och . ,.. ? , ,. ". , .."
. , r .1iril Adjö med dig! Vi träffas åter
hans dotter för tillfället äro när striden 8r slut
ensamma inbegripna i ett lifligt
samtal ej gifvande akt på, att dörren står öppen till hvardags-
stugan, där mor Karin sysslar med ett och annat och hör
hvarje ord, som yttras af far och dotter.
Baronen var vid elakt lynne och jungfru Maria var sorgsen
och kände sig kränkt öfver, att hennes far icke ens nu, då
Gustaf Werner gjort honom en så stor tjänst, ville skänka
honom sin dotters hand, trots hennes oupphörltga böner därom.
- Du måste höra mig, min far, utropade jungfru Maria.
Du måste höra mig! Jag släpper dig inte, förr än du hört
mig. Om du inte låter dig bevekas af mina böner, så skall
jag dock ha den arma trösten, att jag försökt allt, innan jag
försakar allt.
- Tala då i Herrans namn, Maria! Tala ut på en gång,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
