Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kap. XVIII. Kardinal Richelieu och rikskanslären Axel Oxenstjerna.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
- 257 -
säga sin tanke och icke inlåta sig med främmande makters
sändebud.
Richelieu tycktes vara tillfreds med allting och skickade
sig liksom han själf hade af konungen utbedt sig denna in-
skränkning. Hans svaga hälsa, sade han, skulle inte tillåta
honom, att befatta sig med statssaker; det vore blott af lydnad
för konungens befallning, som han ville, om möjligt vore,
infinna sig i statsrådet för att yttra sin oförgripliga mening.
Allt hoffolket gjorde narr af den äregirige kardinalens
tillgjorda modesti: »Han drifver snart alla de andra därifrån»,
sade de »och blir inom kort den förste och ende ministern.»
De hade gissat rätt, ty han lade ganska hastigt masken
af sig och sedan han aflägsnat sina motståndare, förenade han,
i egenskap af förste minister, hela den kungliga makten i sina
händer.
Kardinalen hade, jämte sin obändiga regeringslystnad, ej
de dygder, man äger rätt att fordra af dem, som stå i spetsen
för ett stort rikes affärer; men han ägde denna oböjliga karak-
ter, som kufvar vanliga själar samt gör dem öfverraskade och
modlösa, hvilka äro begåfvade endast med vanlig klokhet och
behj ärtenhet.
I stället för att smickra konungens svaghet och tigga eller
köpa de storas ynnest eller ställa det ena partiet emot det
andra, uppgjorde han den planen, att göra allt sin herre under-
dånigt och sig själf till ett verktyg för det kungliga anseendets
bestånd.
Alla dem, som hade någon kännedom om de allmänna
ärendena, förstod han att göra misstänkta hos den svage re-
genten och skilde dem från hofvet, hvaremot han satte i deras
ställe sådana, som helt och hållet berodde af honom. - För
att göra sig rätt säker på dessa män, meddelade han hvar och
af dem blott en art af ärenden och förbehöll sig ensam den
allmänneliga kännedomen och ledningen af dem.
Genom detta knep blef konungen, som icke älskade ho-
nom men fruktade hans öfverlägsna hat och ej kunde umbära
honom, oförmärkt omgifven af människor, som förut voro all-
deles okända, som Richelieu själf hade dragit fram och hvilka
aldrig öppnade sin mun om icke för att yttra samma tankar som
Hjeltekonungen. 33
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
