Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kap. XVIII. Kardinal Richelieu och rikskanslären Axel Oxenstjerna.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
- 2S8 -
kardinalen, hvilken de hade att tacka för sina sysslor, dik-
terat.
Richelieu förde regeringen lyckligt i aderton år,, under
hopade sammansvärjningar, med mycken sinnesstyrka, men
också med den mest fullständiga egenmäktighet och upphöjde
Frankrike icke blott till en oberoende, utan därjämte till en
för alla andra europeiska stater fruktansvärd makt. Han ryckte
riket ur det kaos, hvari det blifvit störtadt genom konungens
svaghet och de storas snikenhet. En ny tingens ordning
framgick ur Richelieus händer likasom en ny skapelse.
Det är väl sant, att han var otacksam, hård, oförsonlig
och grym emot fienderna till hans lycka. Genom rättvisans
svärd och på flera andra sätt lät han aflifva många människor,
som icke voro fiender till staten, utan till honom. Och den
gamla drottningen, hvilken han hade att tacka för allt, var
nära att dö af hunger samt fick lefva på allmosor från Tysk-
land. - Men han återställde emellertid ordningen i riket,
hämmade raseriet af det oförnuftiga enviget och lade grunden
till Frankrikes storhet. Han ådagalade genom sitt efterdöme,
att man på samma gång kan vara en elak människa och en
stor statsminister.
Trots det att Frankrike var katolskt, uppträdde det dock
i trettioåriga kriget som Sveriges bundsförvant. Detta var ett
politiskt drag af Richelieu, hvilken trotsade påfven för att
hindra romerska riket att få allt för stor världslig makt.
Men likväl fruktade han Gustaf Adolf.
Då den svenske konungen begärde ett möte med den
franske, ville Richelieu icke blottställa sin herre för jämförelse
med en furste af så öfverlägsna egenskaper. Han erbjöd sig
därför att infinna sig på sin konungs vägnar. - Men då blef
Gustaf Adolf stött och svarade, »att han ville skicka en af
sina kammartjänare att tala med kardinalen».
Richelieu, hvilken fruktade, att Gustaf Adolf skulle åtaga
sig hugenotternas försvar, såg inte gärna, att han blef för
mäktig och arbetade i hemlighet på att mota hans framsteg.
- Någon har påstått, att han skulle haft någon del i konun-
gens fall vid Liitzen. - Men detta är ett alldeles obevisadt
föregifvande.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
