- Project Runeberg -  Hjeltekonungen. Historisk roman från 30-åriga kriget /
367

(1906) Author: Wilhelm Granath With: Pelle Hedman - Tema: War
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kap. XXIV. Rekognosceringar

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

- 367 -

- Hvad för något?

- Jag har intet psss, emedan man sagt mig, att köp-
män inte skulle bli anhållna och inte hade något att frukta,
när de färdades sin väg stilla fram.

- Ni kommer från Bremen?

- Ja!

- Och ämnar er till Frankfurt?

- Ja, till marknaden i Frankfurt.

- Ni är misstänkt, alldenstund ni inte har något pass
och måste därför följa med till den kommenderande officeren,
som är posterad en half mil härifrån.

- Om ni tror, att ni inte utan ansvar kan låta mig
passera, måste jag väl följa er, ehuru jag eljest för att undgå
detta besvär skulle villa betala er något.

Under detta korta samtal hade wallonerna dragit sig all-
deles intill värdshuset och börjat skrika efter knackwurst och
bier och underofficeren tycktes vilja dela deras frukost, hvilket
äfven Stål sade sig vilja göra, för att visa sig lugn och lik-
giltig.

Medan han öfverlade med sig själf, hvad han borde göra,
närmade sig en af wallonerna till honom och sade under för-
biridandet sakta till honom:

- Jag känner er, ryttmästare Stål, gif akt på mig.
Ryttmästaren nickade åt honom och satt stilla. Äfven

han igenkände wallonen, som varit svensk fånge, men blifvit
utväxlad.

Kort därpå kommenderade underofficeren framåt marsch.

Den föregifne köpmannen måste följa med; men då han
såg sig om efter sin vägvisare, var denne försvunnen. Blott
den wallonen, som igenkände honom, såg han stå kvar.

Denne hade stigit af sin häst, som om han ville handla
någonting på värdshuset och ropade till underofficeren, att
han straxt skulle komma efter.

Tåget gick nu beständigt framåt till en skog, genom hvil-
ken en bred väg förde.

Redan hade man kommit ett godt stycke in i skogen,
då den efterblifne wallonen på långt håll ropade halt och höll

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 07:20:48 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/hjelteko/0367.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free