Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kap. XXIV. Rekognosceringar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
- 369 -
Han tog då sin kappa och vinkade med densamma åt
honom.
. Ändtligen blef värden honom varse och nalkades sakta
för att få höra, hvad han ville.
Värden igenkände den svenske ryttmästaren och rådde
honom att gå hem i hans hus, där han ville dölja honom
öfver natten.
A ena sidan glad att befinna sig i säkerhet, men å den
andra ledsen att inte kunna återfinna vägvisaren med en del
af depescherna, var ryttmästaren just sysselsatt med att påtaga
torra kläder, som värdshusvärden lånat honom, då wallon-
svärmen helt oväntadt återkommo till värdshuset.
I hela rummet var hvarken säng eller bord, som han
kunde gömma sig under. Om någon af wallonerna hade
kommit att kasta blickarne åt fönstret, hade han varit förlorad,
men lyckan gynnade honom och de redo förbi till den andra
dörren af huset.
För att förebygga deras inträngande i rummet, lät värden
flytta ut ett ölfat för att traktera de ovälkomna gästerna.
Wallonerna läto sig ölet väl smaka samt frågade värden,
om han inte kände den spion, som de nyss fört bort och
om han sedan sett honom.
Därtill svarade värden nej och förklarade det vara hans
ofvertygelse, att han gömt sig någonstädes i skogen, som var
rik på snår.
Så snart wallonerna ridit bort, beslöt den godhjärtade
värden att gömma sitt gäst på en höskulle.
Där måste han förblifva, ända till dess att det blef mörkt
och fastän han icke åter påtagit sina kläder, var den stank,
som han medfört från det gyttjiga träsket, där han legat dold,
så stark, att han knappast kunde berga sig.
Emot löfte om en betydlig belöning åtog sig värden att
ledsaga honom genaste vägen till Frankfurt. - Han försåg
ryttmästaren med nödiga kläder, skaffade två hästar och läm-
nade vid nattens början sig boning.
Det var midnatt, då ryttmästaren i bonddräkt ankom till
Frankfurt.
När han gifvit sig till känna, förde man honom till slottet.
Hjelte konungen. 47
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
