Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kap. XXIX. »Farbror invalid»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
För tillfället hade han vid rådhusrätten ett kinkigt mål,
som han tydligen insåg, att han skulle förlora.
Fördenskull beslöt han försöka att jämka rätten på sin sida.
Men hur skulle det gå till?
Krögaren var glupskt snål och nu visste han af gam-
malt, att den enda vägen, som i fråga om rättvisan leder till
önskadt mål, bär direkt från partens plånbok till domarens.*
Hvad skulle han då göra?
- Han funderade en stund och gjorde upp en knip-
slug plan.
I krögarens stall stodo ett par välgödda kalfvar och dessa
utsagos nu till att bringa borgmästarens rättrådighet på fall.
I hela staden funnos inga så feta varelser som dessa kalf-
var med undantag af prosten och en från landet inflyttad
domare, hvilken lefde på en från tjänstetiden sparad styfver,
som nog inte var så liten.
Det sades också i staden, att, när borgmästaren emellanåt
fick se kalfvarna i krögarens täppa betande det sköna gräset,
han vände sig bort och mumlade mellan tänderna:
»Inled oss icke i frestelse!»
Men en vacker dag inträdde krögaren högtidsklädd i borg-
mästarens mottagningsrum.
-? Ödmjuka tjänare, herr borgmästare! började han i kry-
pande ton.
- Se så! Är ni nu här igen med edra eviga processer,
afbröt stadens högste styresman vresigt. Jag tycker, att det
mål, ni har före, borde fråntaga er lusten att bråka mera; och
jag vill därför råda er som en vän att med det snaraste ingå
förlikning, ty annars så ...
- Annars, ja! ... ja, det var just om den saken, jag ville
tala med nådig borgmästaren, inföll krögaren. - Med djup
grämelse har jag hört, att man bakdantat mig hos höglofliga
rätten och nu tänkte jag, att ni, som har den höga rättvisan
om hand, lätt kunde hjälpa den lidande . . . Hör hit, Carl! ro-
pade han ut genom det öppna fönstret åt gården, kom fram
med kalfvarnel
* Läsaren torde erinra sig, att detta passerade på 1600-talet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
