Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kap. XXXIV. Jesuitens dolk
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
- 591 -
du fikar efter att få din rödhårige räkel till pojke in bland
konungens pager!
- Nej, nu går det för långt.
- Ja, det går för långt I
- Tag tillbaka det där ordet!
- Nej!
- Lymmel!
- Fähund!
- Skurk!
- Tyst! Tyst!
Det var omöjligt att stilla massan, som blef allt mer
och mer uppretad och gick till handgripligheter, så att ett
vildt slagsmål uppstod i slottskorridoren, där dessa samtal förts,
och de stridande skildes inte åt, föran vakt ankom och med
sina värjor delade de uppretade människorna och jagade dem
åt olika håll.
Upptänd af vrede befallde konungen, hvilken i hast
kastade på sig sina kläder, att sträng räfst skulle hållas
och att undersökning skulle ske, hur jesuiten kommit in i
slottet och rummet, hvarjämte hans majestät befallde, att syn
skulle ske för att utforska, om flera af samma skrot och korn
till äfventyrs voro gömda i slottet.
Pater Myosotis var död och hans kropp bars ut; men
lifpagen var endast afsvimmad.
Konungen befallde, att hans egen läkare skulle tillkallas
för att förbinda pågen.
- Lyft upp gossen och lägg honom i min säng, befallde
konungen ett par man af vakten, och befrien honom från
hans kläder, så att läkaren må kunna undersöka, om hans
kropp lidit någon mera skada än den synliga i hufvudet!
Han stötte i samma ögonblick med foten till ett hårdt
föremål, hvilket låg på golfvet.
Det var en dolk - jesuitens dolk.
- Tag upp dolken; det var väl med den, som den
ovärdige munken ämnade expediera mig, sade han.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
