Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kap. XXXV. Lifpagens bröllop
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
- 593 -
- Se där kommer hans majestät konungens fältpredikant!
ropade några.
Allas ögon vändes åt det håll, som angafs.
- Där kommer bruden! ropade andra.
Då blef det en liflig rörelse bland folket.
Alla ville se den käcka flickan, hvilken så länge doldt
sitt kön för att få tjäna konungen och vaka öfver hans lif.
Förd af en äldre officer, tillhörande konungens svit, kom
verkligen jungfru Frida Meijer inom fyrkanten.
Hon var iklädd en enkel högtidsdräkt samt krona, krans
och slöja. Kronan och kransen hvilade ofvanpå ett bandage,
hvilket betäckte d#t sår, som jesuiten tillfogat henne.
Straxt därefter anlände ryttmästare Carl Frisk, hvilkens
anlete strålade af glädje och lycka.
Brud och brudgum växlade en ljuf blick med hvarandra
men förblefvo tills vidare på skilda platser inom fyrkanten.
Plötsligt dånade ett pukslag. Alla lystrade till.
Pukslaget följdes af en lång trumhvirfvel och därpå
stämde musikanterna upp en paradmarsch.
Konungen anlände till häst, följd af en lysande svit.
Fyrkantens led öppnades för det vackra tåget, musikanterna
ansträngde sig att giftfa sina instrument största möjliga klang,
fanorna sänktes och den församlade människomassan hurrade.
Väl inkommen inom fyrkanten steg konungen af sin
häst, kastade tyglarne åt lifpagen Leubelfing samt gick fram
till jungfru Frida Meijer, hvilkens ena hand han fattade och
förde henne fram till det för tillfället uppförda altaret, invid
hvilket fältpredikanten väntade med boken i handen.
Ryttmästare Frisk leddes dit af grefve Brahe.
Så snart brud och brudgum blifvit förda fram till altaret,
upphörde paradmarschen och musikanterna spelade upp en
koral och allt folket stämde in i den af Luthers föregångare,
Johann Huss, diktade och af Luthers lärjunge, Olaus Petri,
reviderade sången för äkta makar:
Säll är den man, som fruktar Gud
Och gärna vandrar i hans bud.
Hans händers verk, hans hus och kall
Af Herren Gud välsignas skall.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
