Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kap. XXXVII. När konungen stupat
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
- 646 -
dem båda bilda ett förbund såsom en mellanmakt i Tyskland.
Det blef därför verkligen högförrädiskt, då han genom böhmiske
emigranten Kirsky inlät sig med Frankrike.
Richelieu var genast färdig och befullmäktigade franske
ministern Feuquiéres att lofva hertigen af Friedland en million
livrés årligen, Böhmens besittning och formligt förbund, om
han öppet bröte med kejsaren.
Äfven med Oxenstjerna sökte, som förut är nämnd t,
Wallenstein att inleda underhandlingar, men denne var allt för
mycket konungsk för att inlåta sig med en rebellisk undersåte
och afvisade hans tillbud med förakt. Det var harmen däröfver,
som föranledde det för öfrigt gagnlösa anfallet vid Steinau.
Man har velat påstå, att Wallenstein handlade, som han
gjorde, för att förvilla fienden.
Detta skulle vara troligt, om han underhandlat och kämpat
på samma gång.
Men då han med undantag af den föga betydande utflykten
till Schlesien och Lausitz endast underhandlade, motsäger detta
enligt sannolikhetens alla regler, att han gjorde allt detta endast
för att missleda.
Lindrigast är den tydningen, att han velat tvinga kejsaren
till fred af den beskaffenhet, att denne icke frivilligt skulle
velat ingå på densamma och att Wallenstein velat komma
därhän därigenom, att han ingick sådana aftal med de mot Öster-
rike krigande makterna, att kejsaren icke skulle äga vidare
frihet att förkasta de villkor, Wallenstein antagit och i förening
med denne förelade honom.
Men kejsaren ägde att besluta öfver krig och fred och
Wallensteins oinskränkta fullmakt gällde blott krigets förande,
men bemyndigade honom alldeles icke att underhandla om
fred, än mindre söka tvinga kejsaren att mot sin vilja ingå
sådan med en eller flera af de mot honom kämpande makterna.
Wallensteins handlingar, sedda ur hvilken synpunkt som
helst, buro alltså stämpeln af ett straffvärdt förräderi.
Kejsaren måste känna sig djupt kränkt af Wallensteins
själfrådighet.
Det var icke nog med, att denne vägrade åtlyda kejsarens
befallningar att icke förlägga hären i vinterkvarter i Böhmen,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
