Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kap. XXXIX. I Värend
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
att jag ej tagit dig hit med mig som min hustru, om du inte
varit en Guds engel.
— Frid och välsignelse öfver er, mina barn, sade gubben.
— Tack, far, utropade Carl, och Frida sökte niga, ehuru
det inte gick rätt bra, ty gubben höll hårdt sina armar om
henne.
— Men största önskan är att göra Carl lycklig, sade Frida.
— Och det kan hon med besked, den lilla trollpackan,
inföll Carl — och hade inte hon varit, så hade jag för
längesedan varit död.
— Jesus Guds son, utropade gumman.
— Jo, jo, mor. Jag låg allt i dödens käftar, jag, när den
här präktiga tösen kom och tog upp mig från slagfältet samt
vårdade mig och det ehuru hon inte kände mig och fastän
hon den tiden var papist.
— Fy — papist!
— Men jag omvände henne, jag, och det bättre än både
prosten och kaplanen skulle kunnat göra gemensamt. — Eller
hur, Frida?
— Ja!
— Jo, jo, så går det. — Men henne ha I att tacka för
att ni nu få se mig vid lif.
— Gud signe dig, mitt barn.
— Och nu är det slut med strid och kif för mig. — Nu
skola vi lefva i frid och glädje tillsammans med er, gamla
hederliga föräldrar. — Tro inte, att vi komma som tiggare.
Nej! Som herrskap komma vi och som herrskap skola vi
lefva och ni med, far och mor. Ingen skall kunna säga, att
Carl Frisk inte delat med sig åt sina gamla föräldrar af sina
håfvor. Potsdonnerwetterkreutzpappenheim! Hafven I tänkt
för mig, medan jag var ung, så vill jag nu tänka för er, när
I ären gamla. — Är du med om det, Frida, min engel?
— Ja, ja! svarade hon och hoppade i hans famn, sedan
hon sluppit ur gubbens.
— Nu sänker sig Herrens välsignelse öfver oss gamla, sade
gubben till gumman.
— Ja, svarade hon allvarligt och tryckte hans hand.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
