Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
høiere fælleds med å. Ogsaa til det svenske
Oes Udtale kan ikke altid sluttes fra det
Danske. Saaledes beholder O sin egen Lyd i dom
Dom, kort kort, dop Daab, grof grov,
hop Hob, klok klog, prost Provst,
blomma Blomst, fordom fordum, den
Forstavelse forn for — f. Ex. forntid — fordne
forrige; foster Foster, koka koge,
mortel Morter, otta og otte naar det betyder
Morgenstund; men O forandrer sin Lyd
til (aa) i konst Konst[1], norr nordlig,
polsk, pojke Pog, og nogle faa andre.
Naar i Svensken o svarer til u i
Dansken, har hint vel almindeligst, som
naturligst, sin egen Lyd: borde burde,
sporde spurgte, torde turde; dog gives
Undtagelser: docka Dukke, dold dulgt,
fogel Fugl, golf Gulv, korg Kurv,
pocka pukke, rosta ruste. Ligeledes
udtales o som å i honnom hannem, ham,
rosta riste, sponad Spind, son Søn.
Visse Ord, som skrives eens, have med
anden Udtale anden Bemærkelse: i hof Hov,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
