Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Första Kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Platsen känner jag, ty så sant jag heter Hurry Harry, är det
den samma i hvilken jägarna i fjol uppslagit sitt läger under en
hel månads tid. Här kan du ännu se de torra kvistarna efter
deras tältläger, och där är källan ... Men för resten säger min
mage mig att middagstiden är inne. Tag därför fram
matpåsen, Hjortdödare, och låt oss få mat och dryck!
Medan de två skogsmännen njuta sin tarfliga men kraftiga
måltid, äro vi i tillfälle att taga dem i närmare betraktande
och vi finna då vid första ögonkastet att det icke lätt kunde
finnas en skönare typ för en kraftig manlighet än den man, som
hade kallat sig Hurry Harry, hvilket namn är liktydigt med en
häftig, enerverad och oroligt rastlös människa. Hans egentliga
namn var Henry March. Han var en kraftigt byggd man,
öfver sex fot lång, och hans styrka tycktes fullt motsvara den
föreställning man kunde göra sig om densamma, till följd af hans
vikingaliknande utseende. Hans ansikte var godmodigt och
med regelbundna, vackra drag, hans väsende öppet, ehuru hans
uppförande allt emellan var tygellöst fritt, utan att dock
egentlligen någonsin kunna kallas rått.
Hjortdödaren, som den andre blifvit kallad af sin kamrat,
var helt olik denne. I längd kunde han nästan täfla med
honom, men hans figur var mera smärt, och hans muskler talade
mera om vighet än om en ovanligare styrka, oaktadt man godt
kunde se äfven på honom att han visst icke saknade krafter.
Hans ansikte var just icke vackert, men måste ovillkorligen, på
en hvar som såg honom, göra ett godt intryck. Sanningskärlek,
obetvinglig viljekraft och omutlig ärlighet voro tydligt nog
inpräglade i hans ansiktsdrag, och detta torde också varit orsaken
till, att näppeligen någon kunde komma i beröring med honom,
utan att genast vid första bekantskapen riktigt hjärtligt hålla
af honom.
Båda männen voro ännu unga. Hurry hade knappast
fyllt tjugosex år, och Hjortdödaren var ännu yngre. Deras
dräkt bestod af garfvade hjortskinn, hvilka buro de vanliga
spåren af lifvet i skogen. Likväl fanns hos Hjortdödaren en
lätt synlig ansträngning, att, så vidt som möjligt, hålla sig ren
och fin, och gällde detta isynnerhet hvad angick hans vapen och
öfriga jaktredskap, hvilka städse befunno sig i den största
ordning. Hans jaktgevär var alltid i brukbart skick. Jaktknifvens
skaft var försedt med vackra sniderier; på hans kruthorn såg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
