Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Första Kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
som dragit hit öfver med sitt byte för att få njuta af detsamma
i lugn och ro.
— Då har han missräknat sig, sade Hjortdödaren allvarligt.
Det finns ingen i världen som med lugn och ro kan njuta af
röfvadt gods.
— Det beror på sinnelaget, svarade Hurry lättsinnigt.
Den mänskliga naturen är stundom besynnerlig i förhållande till
sådana frågor. Så mycket är emellertid säkert, att gamle Hutter
bor mycket trefligt och lefver fredligt där nere vid sjön
tillsammans med sina två döttrar, och lika säkert är att jag vill
besöka honom i egenskap af gammal vän i huset.
— Har han ingen hustru? frågade Hjortdödaren.
— Det har han haft, men då hon dog, sänkte gamle Tom
henne ned i sjön såsom bruket är bland sjöfolket på hafvet.
Hon lär emellertid ha varit en vacker och duktig kvinna, och det
talar i alla händelser till hennes beröm, att hon har uppfostrat
två så sköna och snälla döttrar som Judith och Hetty Hutter.
— Judith har jag redan hört omtalas, sade Hjortdödaren.
Delawarerna kalla henne till följd af hennes skönhet — »den
vilda Rosen». Men hon lär också vara fåfäng och lättsinnig.
— Nå ja, jag ville just inte förneka att så är fallet, fastän
jag tycker mycket bra om flickan. Hon är af en helt annan
kaliber än systern, Hetty.
— Och af hvilken kaliber är då hon?
— Hon är också mycket vacker och därtill riktigt hjärtegod,
men hon är lite svag till förståndet, litet »trånghufvad»,
som man säger.
— Nå, då hör hon till de väsen, som Gud tager i sitt
särskilda hägn, sade Hjortdödaren allvarligt och högtidligt. Till
och med indianerna skydda de andligt svage och det finnes
ingen bland dem, som skulle vilja tillfoga en sådan stackare
något ondt. För resten, tillade han med en blick mot himlen,
står nu solen i söder och det är bäst att vi fortsätta vår vandring
så att vi snart kunna bli i tillfälle att lära känna de båda
systrarna och deras fader.
Hurry Harry reste sig skyndsamt, och sedan de två männen
samlat ihop lämningarna efter måltiden, fortsatte de sin
vandring in i den täta, mörka skogen. Hurry gick före med säkra
steg, som om han varit ganska viss om vägen och stannade först,
då de hade tillryggalagt omkring en fjärdingsväg. Då kastade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
