Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Andra Kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
dylikt sätt! utbrast Hjortdödaren med ett uttryck af afsky i sitt
ansikte.
— Åh, ropa inte så högt! Tag i stället ditt förnuft till
fånga, sade Hurry. Du har ju rätt att göra som du själf vill,
men Hutter och jag gå på jakt efter skalper. Kom, gamle Tom,
och låt oss ensamma öfverlägga.
De lämnade Hjortdödaren och på en från honom aflägsen
plats å däcket samtalade de tyst och hemlighetsfullt, tills Judith
meddelade, att aftonmåltiden var serverad.
Sedan de intagit densamma, hissades segel, ty en lätt
sunnanvind hade börjat krusa sjöns yta. Nu behöfde männen icke
använda årorna, och efter omkring två timmars förlopp hade de
hunnit kastellet. Seglet beslogs, och långsamt gled »Arken»
in till bryggan, vid hvilken den förtöjdes.
Under den tid som förflutit, sedan Hurry och Hjortdödaren
aflade sitt besök i det egendomliga huset, hade synbarligen ingen
varit där. Allt där omkring var lugnt och stilla, fullkomligt i
öfverensstämmelse med denna obebodda bygds hela karaktär.
Oaktadt den fridfullhet, som var rådande, förbjöd dock Hutter
sina döttrar att tända ljus, på det icke någonting skulle kunna
rödja för fienden, hvar de befunno sig.
Judith och Hetty begåfvo sig så snart som möjligt till hvila,
och så fort detta skett, uppmanade gamle Tom männen att
ännu en gång följa med sig ut på »Arken». Han meddelade
därvid Hjortdödaren en plan, hvarigenom de skulle kunna bemäktiga
sig de vid sjöns stränder gömda kanoterna, men förteg en
annan plan, hvars utförande han ämnade behålla för sig själf
och Hurry.
— Vi måste till det yttersta anstränga oss att förblifva
allena härskande på sjön, sade han. Det finnes blott fem
kanoter här vid stränderna, af hvilka de två tillhöra mig och den
tredje Hurry. Dessa tre ha vi nu i förvar här hos oss. Den
ena ligger under huset å en väl dold plats, de två andra ha vi
på »Arken». De återstående två äro, som jag redan berättat,
gömda i ihåliga trädstammar på land, och dessa måste vi
försöka att snarast möjligt försäkra oss om och föra bort till
kastellet. Vill du vara med om det?
— Ja, gärna; jag är med om allt, som icke är orätt och som
icke strider mot min natur. Äfven i striden skall jag nog veta
att göra min plikt och bistå er. Mera kan jag icke lofva, då jag
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
