Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Andra Kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
ännu aldrig har varit med i något krig och således icke vet,
hvad jag kan uträtta i ett dylikt.
— Det kallar jag ett förnuftigt tal, min gosse, utbrast
Hurry; ty fastän jag vet, att du som jägare icke öfverträffas af
någon här i orten, så tror jag dock icke, att du någonsin
kan bli en framstående krigare.
— Vi få se, Hurry, svarade Hjortdödaren saktmodigt, och
utan att visa sig förnärmad öfver det tvifvel på hans duglighet,
som Hurry uttalat. Det skall visa sig, om du får rätt i din
förmodan, sedan jag bestått profvet.
— Nå, redan nu veta vi, att du kan handtera en åra, unge
man, sade Hutter, och det är allt hvad vi för tillfället
behöfva. Låt oss nu icke spilla mera tid utan handla med
skyndsamhet!
Hutter hoppade ned från »Arken» i en båt, lösgjorde den
och anvisade Hurry och Hjortdödaren plats vid årorna.
Det var ungefär vid midnattstid, de tre männen anträdde
sin färd. Mörkret hade tilltagit, men stjärnorna gåfvo dem
dock tillräcklig vägledning öfver det mörka vattnet. Hutter,
som ensam visste hvar kanoterna voro gömda, styrde båten,
medan hans följeslagare med kraftiga årtag nästan ljudlöst förde
dem framåt. Efter omkring en halftimmes rodd närmade de sig
stranden vid en utskjutande udde, hvilken var belägen omkring
en half mil från kastellet.
— Hvila nu på årorna och sök i stället begagna edra ögon,
hviskade Hutter. Vi måste nu till det allra yttersta anstränga
ögon och öron, så vida vi icke vilja rödja vår närvaro för de
blodhundarna.
De undersökte stranden mycket noga utan att märka något
ovanligt, och kanoten roddes sakta bort emot den sandrefvel,
hvaraf udden bestod. Hutter och Hurry gingo strax i land,
medan Hjortdödaren stannade kvar för att ha tillsyn öfver
båten. Den ihåliga trädstam, i hvilken kanoten skulle vara
gömd, stod i en backsluttning ett litet stycke från stranden, och
gamle Tom skred försiktigt fram mot densamma, under det han
hvart tredje eller fjärde steg stannade för att lyssna, om icke ett
eller annat ljud skulle rödja, att fienden befunne sig i närheten,
men midnattens dödstystnad stördes icke och utan att något
inträffat, som kunde gifva skäl för deras farhågor, nådde de
båda männen den plats de sökte.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
