Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Andra Kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
— Här ha vi stället, sade Hutter sakta. Gif mig nu först
årorna och drag sedan försiktigt ut kanoten, Hurry!
— Håll bara bössan färdig, gamle vän! svarade Hurry. Om
de angripa oss, medan jag bär ner kanoten till sjön vill jag i
alla händelser ha geväret så till hands, att jag kan affyra ett
skott på dem.
— Allt är i ordning, låt mig nu gå först!
Med den största varsamhet blef kanoten tagen ut ur
trädstammen och lagd på Hurrys breda axlar. Därpå begåfvo de
båda sig långsamt tillbaka till sjön, steg för steg för att icke
riskera att falla i den branta backen. Ehuru afståndet icke
var stort, var vägen dock så besvärlig, att äfven Hjortdödaren
måste komma till deras hjälp för att kunna föra kanoten genom
småskogen. Snart var dock denna uppgift löst, och den lätta
båten flöt på vattnet. Någon fiende hade de icke varseblifvit,
och de tre männen gingo nu ombord, lika tyst och försiktigt som
de landat.
Hutter styrde nu ut på sjön. Sedan de voro komna nog
långt bort från stranden, löste Hutter kanoten och stötte den
ifrån båten, enär han var öfvertygad om, att den svaga sunnanvinden
skulle långsamt drifva den uppför sjön; därpå befallde
han de andra vända och styrde sedan ned mot den plats, där
Hurry aflossat sitt skott mot dofhjorten. Då detta ställe var
beläget knappt en fjärdingsväg från floden, gällde det att
iakttaga den allra största försiktighet. De nådde dock fram utan
hinder, och de tre äfventyrarna stego utan att oroas i land. Här
fanns ingen besvärlig backe, öfver hvilken de behöfde arbeta sig
fram, enär bergen och den mera kuperade marken voro belägna
längre väster ut. Landtungan var således alldeles jämn och
blott några steg bred. Längre in var den beväxt med småskog
samt ett och annat större träd. Äfven nu stannade Hjortdödaren
kvar vid båten, medan Hutter och Hurry sakta gingo
framåt skogen.
Det träd, i hvilket den sökta kanoten var gömd stod alldeles
invid sjöstranden, och gamle Tom, som här trodde sig vara
tämligen säker till följd af vattnets närhet på båda sidor, skred
nu framåt med större säkerhet än förut. Han hade dock styrt
båten till den yttersta udden af näset för att kunna se in i
bukten och förvissa sig om att ingenting oroande märktes på
kusten. Kanoten blef funnen, uttagen ur trädstammen och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
