Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Andra Kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Nu, då han lade riktigt märke därtill, kunde han icke längre
tvifla. Ehuru han många gånger hört djurens läten efterhärmas
på det mest naturliga sätt, en konst för hvilken han heller
icke själf var främmande, var han nu fullt viss om, att Hurry
aldrig på ett så naturligt sätt kunde återgifva detta ljud.
Han beslutade att förhålla sig lugn tills han erhållit ett säkrare
tecken.
Knappt hade han fattat detta beslut, förrän nattens stillhet
afbröts af ett så genomträngande rop, att hvarje tanke på måsen
och hans skri måste förgätas. Det var ett fruktanvärdt jämmerrop,
som utstöttes af antingen en kvinna eller en ung gosse.
Detta rop kunde ej missförstås. Det vittnade om hjärtskärande,
förfärlig dödsångest, och den förskräckelse eller smärta, som
framkallat detsamma, måtte ha varit lika hemsk som plötslig.
Hjortdödaren släppte sitt tag i videbusken och sänkte sina
åror i vattnet. Men hvad skulle han göra, hvarthän skulle han
ro? Han kunde icke själf besvara dessa frågor. Få ögonblick
voro dock tillräckliga att taga honom ur ovissheten. Han hörde
nu ganska tydligt knastrandet af kvistar och torra grenar, som
afbrötos af hastiga fotsteg. Ljudet af dessa gick dock i en annan
riktning än den, hvari Hjortdödaren befann sig. Den unge
mannen följde emellertid ljudet och rodde med sin kanot dit
hän utan att bry sig om huruvida han därigenom röjde sin
närvaro eller ej. Han kom till en plats där stranden var tämligen
hög och här hörde han tydligt att någon sökte, som om han vore
på flykt, bana sig väg genom den täta skogen. I samma
ögonblick hördes knallen af sex, sju bössor och ekot af de affyrade
skotten återupprepades rundt sjöns stränder. Ett högljudt
rop hördes, liksom om någon befunnit sig i stor nöd eller fara,
hvilket efterträddes af ett tumult, som om tvänne män hade
brottats.
— Din hala satan! ropade Hurry rasande. Hans hud
är insmord med olja, så att jag icke kan hålla honom. Där har
du för din smidighet!
Vid dessa ord föll en tung kropp ned mellan träden utför
den branta höjden, och det föreföll Hjortdödaren som om hans
kraftiga kamrat hade kastat en fiende ifrån sig. Åter började
flykten och förföljelsen, och så såg han en mänsklig varelse
springa ned för backen och vada några steg ut i vattnet. I detta
kritiska ögonblick befann Hjortdödaren sig så nära med
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
