Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Fjärde Kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
— Öfver det vänstra örat. Och han ler. Han uttalar
halfhögt ordet mohikaner.
— Gud vare lof! Det är »Den store ormen». Ändtligen!
utbrast den unge mannen med hänförelse och lät trossen glida
genom sina händer, tills han hörde ljudet af lätta steg på
fartygets akterdäck. Då började han genast åter hala trossen till
sig, ty han var nu förvissad att han nått målet för sin seglats.
Dörren till kajutan öppnades hastigt, en krigare ilade skyndsamt
genom det lilla rummet, sprang fram till Hjortdödaren och
uttalade sakta det indianska ordet »Hugh»! Nästa ögonblick
utstötte Judith och Hetty ett högt skri, och luften genljöd af
stridsrop från ett tjog vildar, hvilka mellan trädens grenar sprungo
ned från stranden och störtade sig på hufvudet i vattnet.
— Hala, Hjortdödare! ropade Judith, i det hon med en
snabb rörelse stängde dörren för att söka hindra vildarna
intränga genom samma dörr, hvarigenom Chingachgook inkommit.
Hala, Hjortdödare! Hela sjön är full af indianer, hvilka vada
efter oss.
De unge männen — ty Chingachgook skyndade ofördröjligen
sin vän till hjälp — behöfde icke någon ny uppmaning,
men arbetade med sådan ifver, att man genast kunde se huru
öfverhängande äfven de ansågo faran vara. Den största svårigheten
bestod uti att få »Arken» åter i rörelse. Hade blott detta
skett, skulle den nog så fort aflägsna sig från stranden, att hvarje
förföljelse af indianerna skulle vara fruktlösa.
— Hala, hala, Hjortdödare! För Guds skull, hala! ropade
Judith ånyo. De störta sig i vattnet likt ett koppel hundar,
hvilka förfölja en hjort. Så, nu börjar fartyget röra sig. Och
nu blir vattnet djupare och når den första redan till skuldrorna.
De skyndade det oaktadt framåt och söka få fatt i »Arken».
Ett svagt rop och därpå ett klingande skratt af den unga
flickan följde på dessa ord. Orsaken till det första var ett
förtvifladt försök af förföljarne och till det sista detta försöks
misslyckande. Fartyget, som nu var kommet i god fart, gled snart
ut på djupare vatten, med en hastighet, som tillintetgjorde alla
ytterligare försök af fienderna. Då de två männen i kajutan
emellertid voro förhindrade att se hvad som tilldrog sig akter ut,
måste de fråga de unga flickorna huru det gick med förföljelsen.
— Hur går det nu, Judith? sporde Hjortdödaren.
Förfölja mingoerna oss ännu, eller äro vi dem kvitt för ögonblicket?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
