Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Fjärde Kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
— De äro försvunna. Den sista af dem gömde sig nyss i
skogen. Du har nu funnit din vän, och vi äro alla i säkerhet.
De unge männen fördubblade sina ansträngningar, tills de
dragit »Arken» till det ställe, där Hjortdödaren sänkt ankaret.
De lyfte upp detsamma, seglade åter ett stycke, hvarefter de
kastade ut det igen och höllo nu för första gången efter
återseendet upp med sitt ansträngande arbete.
Det sätt, hvarpå de två vännerna hälsade hvarandra, var
tämligen karaktäristiskt. Chingachgook, en vacker, kraftig
och reslig indiansk krigare, granskade först omsorgsfullt sin bössa
öppnade fängpannan för att öfvertyga sig om, att krutet i
densamma icke blifvit vått, kastade därpå några förstulna blickar
på det egendomliga fartyget och de två unga flickorna, men
yttrade icke ett ord och gjorde icke sin vän Hjortdödaren en
enda fråga för att icke lägga någon omanlig nyfikenhet i dagen.
— Judith och Hetty, sade jägaren emellertid till de två
unga flickorna, det är den mohikanske höfding, om hvilken jag
har talat med eder. Han heter Chingachgook, hvilket betyder
»Stora ormen», och han är min ende, bäste vän. Jag förstod
strax, att det måste vara han, som stod på klippan, då ingen
annan krigare än han bär sin falkfjäder öfver vänstra örat.
Hjortdödaren uttalade dessa ord med ett uttryck af den
innerligaste glädje. Fastän Chingachgook både förstod och talade
engelska, höll han dock, i likhet med de flesta indianernarna, ogärna på
detta språk när han skulle tala med någon. Han hälsade
höfligt och med värdighet på de unga flickorna och vände sig sedan
ifrån dem för att afvakta det ögonblick, då det skulle vara
lämpligt för hans vän att meddela honom sina afsikter. Hjortdödaren
förstod hans önskan, och de två unga männen slogo sig ned i
fartygets för och började ett samtal på delawarernas språk.
Först gaf Hjortdödaren honom en kort berättelse öfver de
senaste händelserna, men underlät sorgfälligt att säga något om
sin strid med irokesen och sin seger öfver denne. Därpå
berättade delawaren, och hans tal var prägladt af allvar och
värdighet. Han talade kortfattadt och tydligt; allt ibland
utsmyckade han sin berättelse med små tilldragelser, hvilka icke
egentligen angingo resan från hans stams tillhåll till hans ankomst
till Susquehannahs dal. Denna hade han nått från en plats, som
blott var belägen en half fjärdingsväg söder om sjöns utlopp,
och här fann han snart spår, hvilka för honom röjde fiendernas
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
