- Project Runeberg -  Hjortdödaren /
67

(1912) [MARC] Author: James Fenimore Cooper
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Fjärde Kapitlet

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

där han hade bundit den medtagna kanoten. Den var borta,
och nu förstod han hela saken. Flyktingen upphörde emellertid
med sin rodd och syntes nu blott helt obetydligt i det rådande
mörkret, likt ett spöke i människoskepnad, hvilket sväfvade
bort öfver vattnet. Ögonblickligen bärgades seglet, på det
»Arken» icke skulle glida förbi det ställe, där kanoten befann
sig, men denna försiktighetsåtgärd vidtogs dock för sent, och
fartygets storlek i förening med vinden förde det dock förbi.
Detta hade till följd, att man icke längre kunde se Hetty, och
sedan de nu en stund utan resultat sökt finna den unga flickan,
nödgades de uppgifva hoppet att kunna upptaga henne i »Arken».

— Hvad betyder dock detta? frågade Hjortdödaren.
Judith, hvarför har din syster tagit kanoten och öfvergifvit oss?

— Du vet nog, att den stackars flickan är litet svag till
förståndet, svarade Judith bedröfvad. Hon älskar far högre
än hvita barn pläga älska sina föräldrar, och umgås nu helt
säkert med en eller annan plan att kunna befria honom ur hans
fångenskap.

— Det är dumt, mycket dumt, sade Hjortdödaren och
skakade hufvudet. Indianerna skola emellertid icke tillfoga
henne något ondt, emedan hon är sinnessvag, och vi — ja, vi
måste i alla händelser öfverlämna henne åt sitt öde, ty vi kunna
icke på något sätt hjälpa henne.

Öfvertygad om, huru viktigt det var att taga kastellet
i besittning, innan fienden hunnit bemäktiga sig det, hissade
Hjortdödaren åter segel och styrde kursen hän mot huset.

Han var hela tiden tyst och sluten, enär han fruktade,
att all den försiktighet han iakttagit med hänsyn till kanoterna,
nu var förspild möda, till följd af den stackars Hettys
oförsiktiga handling.


<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 07:23:09 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/hjortdodar/0069.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free