Full resolution (TIFF)
- On this page / på denna sida
- Femte Kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
FEMTE KAPITLET.
Medan »Arken» seglade bort mot kastellet, rodde Hetty
raskt mot den västra stranden och nådde land vid
en utskjutande udde, omkring en mil från sjöns
utlopp. Då hon insåg vikten af att icke låta sin kanot
falla i irokesernas händer, stötte hon ut den från stranden,
i den förhoppningen att den gynsamma vinden skulle föra
den tillbaka till kastellet. I denna förhoppning bedrog hon
sig icke heller. Båten blef nämligen upptäckt och afhämtad
af Hjortdödaren, innan vildarna hunnit bemäktiga sig den.
Sedan Hetty fullgjort detta, begaf hon sig in i den mörka
skogen. Händelsevis råkade hon träffa på den bästa väg, hon
kunde följa för att nå sitt mål, i det den var den enda som från
udden kunde föra henne till vildarnes läger. Natten var
ogenomträngligt mörk under trädens täta löfhvalf, och hon kunde blott
ytterst långsamt taga sig fram. I två timmars tid sträfvade
den stackars flickan fram genom skogens täta snår. Flera
gånger befann hon sig på backen alldeles invid sjön, för att
ögonblicket därpå åter nödgas begifva sig in i den täta skogen.
Ofta snafvade och föll hon, men råkade lyckligtvis aldrig skada
sig. Däremot blef hon efter nämnda tids förlopp så trött, att
hon icke hade styrka nog att fortsätta sin vandring. Hon måste
nödvändigt hvila sig, och utan att förskräckas af den nattliga
ensamheten och mörkret redde hon sig ett läger i skogen. Hon
visste blott alltför väl att de vilda djuren ströfvade rundt
omkring i skogen, men hon visste också, att deras antal var helt
obetydligt och att det alldeles icke fanns några farliga ormar
där i orten. Detta hade hon hört af sin far, hvilken hon nu hade
för afsikt att rädda, och hon trodde så säkert på hvad han sagt
att hon icke hyste någon betänklighet mot att taga sitt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sun Dec 10 07:23:09 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/hjortdodar/0070.html
