Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sjette Kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
löfkvistar som blifvit lagda öfver timmerflottens trädstammar
och bildade ett säte för de roende, ett par blanka gevärspipor
framstucko.
Då den klumpiga farkosten kommit så nära, att »Arkens»
försvarare kunde göra sig hörda, ropade Hjortdödaren till de
båda männen, att de skulle upphöra med sin rodd, enär han icke
var villig att låta dem utan alla omständigheter landstiga.
— Ären I höfdingar? sporde Hjortdödaren med värdighet.
Ären I höfdingar, eller ha mingoerna endast skickat oss krigare
utan namn till en så viktig underhandling? Om detta är fallet,
så ro så snart som möjligt tillbaka och sänd en annan krigare,
med hvilken jag anser det värdt att underhandla!
— Hugh! ropade den äldste af de två männen på timmerflotten,
min broder är mycket stolt, men Rivenoak är ett namn,
som tvingar delawarerna att blekna.
— Det kan vara sant eller osant, allt som det faller sig,
svarade Hjortdödaren. Jag för min del skall dock säkerligen
icke blekna, efter som jag är född blekansikte. Hvad är
egentligen ditt ärende, Rivenoak? Hvarför kommer du dessutom
icke i kanot, i stället för på en dylik klumpig farkost, då du
närmar dig vår fästning?
— Irokeserna icke vara änder; icke kunna gå på vattnet.
Gif dem kanot, blekansikte, så vilja de komma i kanot!
— Åh, det lär knappast hända, ty vi ha blott fyra sådana
och vi ha själfva bruk för dem alla. För resten är du
välkommen på dina trädstammar, irokes!
— Tack, unge blekansiktskrigare! Har den unge krigaren
redan fått ett namn? Hur benämnes han af höfdingarne?
Hjortdödaren betänkte sig ett ögonblick innan han svarade i
det hans ungdomliga stolthet uppreste sig mot hans medfödda
tillbakadragenhet, hvilken han ju ansåg tillhöra en hvit mans
natur. Han log, mumlade halfhögt några ord, vände så sina
blickar med stolthet mot fienderna och sade:
— Mingo! Liksom alla andra unga, duktiga män, har
jag burit åtskilliga namn. En af edra egna krigare som i går
morse befordrades till de sälla jaktmarkerna, ansåg, att jag borde
bära namnet Falköga, enär min blick var snabbare än hans,
då lif och död hängde på en tråd.
Irokesen kände sig slagen af den hvites stolta ord, ty han
ägde kunskap om sin kamrats död och förstod därför mycket väl
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
