Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sjette Kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Hjortdödarens antydan. Ett utrop af öfverraskning undföll
honom, men därpå log han vänligt, vinkade aktningsfullt med
handen och gick med sin följeslagare fram på den del af flotten,
som låg närmast kastellet.
— Min broder Falköga har sändt huronerna ett budskap,
hvilket högeligen fröjdat deras hjärtan, sade Rivenoak. De ha
hört han har djur med två svansar. Vill han visa sina vänner
dem?
— Ja, svarade Hjortdödaren, här är ett af dem, och jag
vill, i förlitande på eder heder och ära, kasta ned det till dig.
Återlämnar du icke detsamma, så må mitt gevär göra räkenskap
mellan dig och mig. Lägg väl märke till hvad jag nu sade!
Irokeserna förklarade sig villiga att ingå på dessa villkor,
och Hjortdödaren kastade därför försiktigt ned en af elefanterna
på timmerflotten, där den genast upphämtades af Rivenoak.
Förvåning och hänryckning öfverväldigade det annars så
flegmatiska indianska lynnet. De två barska krigarna röjde om
möjligt ännu större rörelse vid åsynen af dessa leksaker än
ynglingen af deras stam visat, ty denne återhölls ännu af de friska
intryck han mottagit i den stränga skola i disciplin han
genomgått hos sina stamförvanter, medan männen, liksom alla som
känna sig oberoende och ha ett välgrundadt godt rykte om sig,
icke drogo i betänkande att gifva sina känslor luft.
Under några minuter undersökte de det dyrbara materielet,
det väl utförda arbetet och djurets märkvärdiga utseende.
Älgens mule har ju någon obetydlig likhet med elefantens långa
»näsa», men denna likhet var dock mycket för liten för att de
vid åsynen af detta nya djur skulle kunna taga älgen till
jämförelse, och ju längre de betraktade denna märkvärdighet ju
större blef deras förvåning. I öfrigt togo dessa skogens barn
icke tornet på elefantens rygg för att vara en del af djuret
själft, ty de hade sett något liknande i Kanada på de hästar
och oxar, som där användas till lastdjur. Genom tornets
storlek, sågo de dock, att elefanten var stark nog att bära en hel
liten fästning och det var detta som förvånade dem, ty på
goda grunder antogo de naturligtvis att bilden var en trogen
kopia af ett djur, som i verkligheten existerade.
— Har broder blekansikte flera sådana djur? sporde Rivenoak
slutligen, nästan i ödmjuk ton.
— Ja, det finnes flera, rödskinn, svarade Hjortdödaren,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
