Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sjette Kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
men ett enda är nog för att med detsamma kunna friköpa ett
halft hundratal skalper.
— Den ene af mina fångar är en stor krigare. Hög som en
gran, stark som en älg, snabb som en hjort, smidig som en panter.
Han kommer att bli en stor höfding och anföra kungens här.
— Nej, krigare! Däri tar du storligen fel. Hurry Harry
kommer alltid att förbli Hurry Harry, och du skall knappast
kunna göra en korporal af honom. Hurrys skalp är icke alls
annat än ett godt hufvud fullt af lockigt hår med en blank hjässa
under.
— Men min gamle fånge mycket klok. Sjökung — stor
krigare — vis rådgifvare!
— Nå, det finnas ju människor, som icke ha någon anledning
att bestrida detta. En klok man! Ja, då hade han icke
tillåtit er tillfångataga sig och då han angrep er, lyssnade han
just icke själf till de bästa råd. Ett djur med två svansar
uppväger fullkomligt två sådana skalper.
— Men, min broder har ännu ett djur; han gifve två för
den gamle faders skalp!
— Thomas Hutter är icke min far, ehuru det därför icke
skall gå honom sämre. Men att gifva er två djur — och hvarje
djur dessutom med två svansar — nej, det är orimligt. Du kunde
prisa dig lycklig, mingo, om du aldrig gjorde någon sämre affär,
än den jag nu erbjuder dig.
Rivenoaks själfbehärskning hade emellertid nu efterträdt
hans först visade förvåning, och han begagnade sig af all sin
list för att kunna afsluta en så fördelaktig affär som möjligt.
Han lade därför i fortsättningen af sina underhandlingar med
Hjortdödaren icke ringa förslagenhet i dagen för att återvinna
hvad han förlorat då han så öppet visade sina känslor vid den
första öfverraskningen. Hjortdödaren mötte likväl sin sluge
motståndare på hans egen mark, dock med den för honom
betecknande rättframheten. Han visste allt för väl, att
elfenbensfigurerna i en irokesers ögon hade lika högt värde som en
säck fylld med guld eller en last bäfverskinn i en köpmans och
under dylika omständigheter aktade han sig noga att för snart
gifva efter för krigarnes framställda fordringar.
Till slut förklarade vilden, att vidare underhandlingar med
honom voro fruktlösa, då han icke kunde uppoffra äran att ha
tagit två så utmärkta skalper för mottagandet af ett par simpla
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
