Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sjunde Kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
»Arken» lade upp för vinden, och Hutter och Hurry gingo till hvila,
medan Chingachgook och Hjortdödaren passade fartyget. En
lång stund kryssade »Arken» förbi den västra stranden. Judith
och Hetty kommo ut till de två männen och började ett samtal,
hvilket dock icke tycktes vilja komma riktigt i gång. Indianen
blef med hvarje minut oroligare, allt efter som den stund närmade
sig, då han skulle träffa Wah-ta-Wah, och Hjortdödaren hade allt
för mycket att göra med »Arkens» manövrering för att kunna
inlåta sig på något skämtsammare samspråk. De sutto sålunda
tämligen tysta när de seglade omkring en udde och befunno
sig just i en bukt, vid hvars nordliga strand de hoppades träffa
Wah, då Chingachgook tyst gick bort till sin vän och pekade
på en ljus punkt, som var belägen midt framför dem. Där
brann ett litet bål vid småskogens gräns, och det fanns intet
tvifvel om, att icke indianerna just hade förlagt sitt läger till
den plats, å hvilken Chingachgooks trolofvade stämdt möte med
honom.
Denna upptäckt förekom Hjortdödaren och hans vän vara af
icke ringa betydelse. För det första var fara för handen, att
Hutter och Hurry skulle söka företaga ett nytt angrepp mot
detta läger och därnäst var det förenadt med stor risk att söka
befria Wah-ta-Wah ur hennes fångenskap. Det blef likväl
beslutadt, att de skulle göra ett försök med detta, hvarför »Arken»
styrdes så nära intill stranden, som det var förenligt med
nödvändig försiktighet. Här bärgades seglet, och ankaret sänktes.
Det läge, hvari fartyget nu befann sig, hade så väl sina
fördelar som olägenheter. Bålet hade blifvit doldt för de
ombordvarandes blickar, enär Hjortdödaren hade styrt längs kusten
och ankrat i skydd af småskogen. På den andra sidan hängde
trädens grenar ut öfver »Arken», och man kunde från land ej
komma ombord utan att begagna sig af båt eller timmerflotte.
Det ogenomträngliga mörkret lämnade emellertid det bästa
skyddet, så länge man endast kunde hålla sig fullkomligt tyst,
och härpå gjorde Hjortdödaren Judith uppmärksam, i det han
undervisade henne om hur hon skulle handla i händelse något
larm skulle inträffa. I synnerhet inskärpte han hos henne,
att hon under inga villkor skulle väcka de sofvande, utan att
den mest öfverhängande fara var att frukta.
— Och nu, Judith, slutade jägaren sina förhållningsregler,
nu, då, som jag tror, vi förstått hvarandra, är det på tiden, att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
