Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sjunde Kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Den gamla höll fast Wah i ena handen. Då de gingo förbi den
plats, där Chingachgook gömt sig, grep han efter sin tomahawk
för att med den samma krossa den gamlas hufvud, men hans vän
insåg det farliga uti ett sådant vågstycke, enär ett enda rop af
kvinnan skulle skaffa dem alla krigarne på halsen. Han höll
därför Chingachgooks hand tillbaka. Så fort kvinnorna gått
förbi, hördes åter ekorrens pipande ljud. Irokeserkvinnan
stannade genast, med ögonen skarpt fästade på det träd
hvarifrån ljudet tycktes komma. Hon var vid detta tillfälle
knappast sex fot från sina fiender. Hon uttalade sin förvåning öfver,
att ekorren ännu så sent höll sig i rörelse och ansåg, att det var
ett olyckligt tecken. Wah-ta-Wah lugnade henne dock och
sade att hon under de sista tio minuterna redan hört det lilla
djuret icke mindre än tre gånger, och att det säkerligen blott
sökte få fatt i några smulor af öfverlefvorna efter indianernas
måltid. Den gamla häxan tycktes finna denna förklaring
tillfyllest och fortsatte sin väg bort emot källan, under det hon i
hemlighet följdes af de båda männen. Vattenflaskan fylldes,
och med sin magra, seniga hand fast sluten om Wahs handled
återvände den gamla skyndsamt, då hon plötsligt greps så
häftigt om strupen, att hon nödgades släppa sin fånge och endast
kunde gifva ifrån sig några oartikulerade ljud. I samma
ögonblick grep Chingachgook sin älskade, lyftade upp henne på armen
och skyndade bort med henne genom buskarna på norra sidan af
udden. Här vände han sig mot den plats där kanoten blifvit
förtöjd och ilade skyndsamt bort till denna.
Emellertid kvarhöll Hjortdödaren den gamla kvinnan och
tryckte så fast med sina järnfingrar om hennes strupe, att hon
var nära att kväfvas. Icke desto mindre lyckades det henne
dock att frambringa ett par ångestrop, hvilka genast satte alla
de i lägret varande i rörelse. Man kunde tydligt höra huru
krigarne skyndade upp från bålet, och ögonblicket därpå visade sig
en del af dem på krönet af backen. Det var nu på högsta tiden
för Hjortdödaren att draga sig tillbaka. Han slungade den
gamla ifrån sig, i det han ännu en gång, liksom till afsked klämde
samman hennes strupe, kastade henne så ifrån sig, så att hon
handlöst föll till marken och skyndade sedan med bössan i
handen och ansiktet vändt mot sina fiender bort mot småskogen,
vid detta tillfälle icke olik ett jagadt lejon.
För att icke springa rakt på bålet var Hjortdödaren tvungen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
