Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sjunde Kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
genast och satt nästan orörlig, ty hon hade genast igenkänt
signalen från sin älskade. Emellertid hade hon nog herravälde
öfver sig själf att icke visa något af hvad hon kände eller
ens vända på hufvudet.
Från detta ögonblick var Chingachgook förvissad om,
att hans närvaro var bekant för den unga flickan, och han kunde
nu hoppas, att Wah-ta-Wah skulle våga handla dristigare
än hon gjort, så länge hon icke hade visshet om hvar han befann
sig. Det var nu intet tvifvel om, att hon icke skulle understödja
hans ansträngningar för hennes befrielse.
Hjortdödaren reste sig från sin half sittande ställning och
iakttog vid första ögonkastet att det hade försiggått en stor
förändring i Wah-ta-Wahs hela väsen. Hon stred ännu med de
unga flickorna, men dock icke lika otvunget som förut, och
hennes påståenden voro nu så matta, att hon utan tvifvel därigenom
lät de andra behålla segern. Till slut tröttnade de dock och
gingo hvar och en till sitt. Nu först vågade Wah-ta-Wah vända
sitt ansikte mot den ek, från hvilken hon hört signalen. Hon
gjorde det med en naturlig och försiktig rörelse, i det hon
utsträckte ena armen och gäspade, liksom om hon varit
öfverväldigad af trötthet. I samma ögonblick ljöd åter ekorrens
pipande ljud, och Wah visste nu med säkerhet hvar hennes
älskade befann sig, ehuru det djupa mörkret hindrade henne
från att se honom. Det träd, mot hvilket de båda vännerna
lutade sig, var dessutom så tätt, att ingen kunde upptäcka
dem som voro dolda under detsamma.
Det ögonblick, då Wah nödvändigt måste uppträda som
handlande part, var dock nära. Hon hade sin bostad i en liten
löfhydda, icke långt från den plats där hon nu befann sig, och
den gamla häxan tycktes vara hennes oskiljaktiga ledsagarinna.
Om hon befann sig i hyddan, så låg naturligtvis den gamla
kvinnan midt för ingången, och under sådana förhållanden kunde
Wah aldrig tänka på att slippa ut. Lyckligtvis kallade just i
detta ögonblick en af krigarne på den gamla kvinnan och bad
henne om vatten.
En utmärkt källa befann sig på norra sidan af udden. Den
gamla kvinnan tog en läderflaska, kallade på Wah-ta-Wah och
gick bort till källsprånget. Allt detta iakttogs noga af våra
två vänner. De gingo i mörkret några steg tillbaka och gömde
sig bland buskarna, tills de två kvinnorna hunnit förbi dem.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
