- Project Runeberg -  Hjortdödaren /
150

(1912) [MARC] Author: James Fenimore Cooper
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Åttonde Kapitlet

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

ut ur hamnen, gick en lång tid till spillo, hvilken delawaren
använde att göra sina bössor i ordning. »Arken» hade emellertid,
då den nu seglade med vinden, aflägsnat sig fulla två hundra
steg från kastellet och gled, om icke med någon vidare hastighet,
likväl beständigt längre bort. Den kanot, hvari de två unga
flickorna befunno sig, var nu omkring en kvarts fjärdingsväg
aflägsen från »Arken», och man kunde tydligt se, att Judith med
afsikt höll sig på afstånd. Hon kunde ju icke veta, hvad som
förefallit, eller om »Arken» innehöll en vänskaplig eller fientlig
besättning. Hon rodde därför i ostlig riktning och sökte komma
mellan de två parterna. Båda flickorna voro duktiga utöfvare
af roddsporten, och i synnerhet ägde Judith en utomordentlig
färdighet i densamma.

Då de tre huronerna kommo utom palissaderna och sågo sig
nödgade att på öppen sjö och utan något som helst skydd angripa
»Arken», afkyldes deras ifver ganska betydligt, och de föredrogo
att hålla sig mot den östra stranden och därmed så långt borta
som möjligt från Chingachgooks bössa. Detta gjorde de båda
unga flickornas ställning synnerligt riskabel, och Judith
beslutade därför att oförtöfvadt draga sig tillbaka i sydlig riktning
för att icke behöfva befara att bli tillfångatagen som en fisk i
noten. Hon höll sig så nära stranden som möjligt, utan att
dock våga landstiga.

Då huronerna började sin förföljelse af flickorna, bergade
Chingachgook seglet på »Arken» för att kunna hålla sig så nära
som möjligt kanoten och därigenom kunna sättas i tillfälle att
erbjuda de två systrarne en tillflyktsplats. I öfrigt befann sig
vildarnes kanot just icke i det allra bästa tillstånd för en
kapprodd, enär den endast ägde två åror och den tredje mannen till
följd däraf måste betraktas som en ganska onyttig och därtill
synnerligt besvärlig barlast.

I början ansträngde icke Judith sig det minsta, ehuru hon
höll kanoten i ständig rörelse, och Hetty följde hennes exempel.
Båda visste de att de hade att vänta en svår och långvarig
förföljelse. Efter några minuter insågo dock indianerna, att de
unga flickorna icke saknade erfarenhet, och att de voro i behof af
all sin styrka och fintlighet för att upphinna dem. Vid början
af förföljelsen satte Judith kurs emot den östra kusten i den afsikt
att i yttersta nödfall hafva skogen att tillgå för sin och sin systers
räddning. Men i hopp om att kunna uttrötta sina förföljare

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 07:23:09 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/hjortdodar/0152.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free