Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Åttonde Kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
förändrade hon snart kosan och rodde åter ut mot den öppna sjön.
Detta insåg huronerna vara ett gynsamt ögonblick, i det sjön låg
framför dem i hela sin bredd, och de ansträngde därför alla sina
krafter för att nå flyktingarna.
Kanoterna formligen flögo öfver vattnet, och hvad som
fattades Judith i styrka ersattes fullkomligt af hennes skicklighet
och mod. Indianerna hade den stora fördelen, att de kunde
byta om med hvarandra att ro, men det oaktadt tycktes de på
en stund komma helt obetydligt närmare de unga flickorna.
Judith insåg dock allt för väl, att afståndet mellan henne och
fienderna ständigt förminskades, och hon ansträngde sig därför
till det yttersta, med den påföljd att hon under de närmaste
fem minuterna vann något försprång. Huronerna, som märkte
detta, började ro med en rasande ifver, men af den våldsamma
rodden afbröts en af deras åror och därmed var saken afgjord.
En kanot med tre män och blott en åra var icke längre i stånd
att tillfångataga sådana flyktingar som Tom Hutters döttrar,
och indianerna återvände, så fort det var dem möjligt, till
kastellet.
De unga flickorna fortsatte emellertid att ro, tills de voro
så långt borta från fienderna, att de vid den möjligen
återupprepade förföljelsen ansågo sig kunna undkomma. Vildarna
hyste dock inga dylika planer utan lämnade efter omkring en
timmes förlopp kastellet och rodde mot land. Judith närmade
sig nu detta utan misstroende, i det hon af »Arkens» rörelser
tydligt förstått att det befunno sig vänner ombord på densamma.
Ehuru kastellet tycktes vara fullkomligt öde, rodde Judith
och Hetty dock med den yttersta försiktighet bort emot
detsamma. »Arken» låg en god fjärdingsväg därifrån i norr. Då
de hade kommit på omkring ett par hundra stegs afstånd
började de ro rundt omkring huset för att få visshet om, huruvida
det verkligen var tomt eller icke. Då de emellertid icke kunde
upptäcka någon kanot, vågade de slutligen ro bort till bryggan.
— Hetty, gå du in i huset, sade Judith. Dig tillfoga
vildarne intet ondt, och om det skulle finnas några af dem därinne
så kan du varna mig.
Hetty följde systerns uppmaning och gick in i kastellet.
Efter några få minuter återvände hon med det beskedet att
ingen syntes till.
— Jag var inne i alla rummen, Judith, och fann ingen annan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
