Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Åttonde Kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
underkasta sig plågorna, beroende på om man är soldat eller fånge
hos vildarne. Det sistnämnda är fallet med mig.
— Och huronerna ha låtit dig gå utan någon som bevakar
dig?
— Ja, det förstås; på andra villkor hade jag icke begagnat
mig af tillåtelsen.
— Men hvad säkerhet ha de för, att du återvänder till dem?
— Mitt ord! svarade den ärlige Hjortdödaren rättfram.
Det har jag gifvit dem, och de skulle ha varit stora narrar om de
låtit mig gå utan det. I motsatt fall hade jag ju icke varit
tvungen att återvända för att underkasta mig deras infernaliska
tortyr, utan då hade jag kunnat kasta bössan på axeln och
skyndat till mina vänner delawarerna. Nej, det visste de lika väl
som vi, Judith, och skulle lika litet ha låtit mig gå min väg, utan
att gifva mitt ord, som de skulle ha velat kasta sina fäders ben
för vargarna.
— Men du kan ju omöjligt visa en sådan oerhörd själfuppoffring
och likgiltighet för ditt lif?
— Hvad menar du, Judith?
— Jag menar: har du verkligen i sinnet att hålla ord och
åter öfverlämna dig i dina fienders våld?
Hjortdödaren betraktade den unga flickan med förvåning
och misshag. Men snart förändrades uttrycket i hans ärliga
ansikte och han sade småleende:
— Jaså! Jag missförstod dig. Du menar, att Chingachgook
och Hurry icke skola låta mig komma härifrån. Nej,
däri misstar du dig. Delawaren känner mig för väl för att göra
något försök att locka mig från min plikt, och Hurry bryr sig
icke om någon annan människa än sig själf. Nej, var du obekymrad,
Judith! De skola nog låta mig återvända, när min
permissionstid är slut, och äfven om de skulle lägga hinder i vägen,
så skulle jag nog veta att öfvervinna dem. Det är icke för
ingenting, jag vuxit upp i skogarna.
Judith skakade på hufvudet, bedröfvad öfver Hjortdödarens
envishet.
— När är din permission tilländalupen? frågade hon
slutligen.
— I morgon middag, svarade Hjortdödaren. Förr vill jag
icke lämna eder. Indianerna börja frukta för ett besök från
fortet, och därför ville de icke gifva mig tillåtelse att vara borta
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
