Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Åttonde Kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
längre. Om jag icke kan vinna ändamålet med min sändning,
skall tortyren åter börja vid solnedgången, så att vildarna
därefter måtte kunna anträda sin hemmarsch.
— Finns det ingen möjlighet att rädda dig, Hjortdödare?
frågade Judith med hjärtat fylldt af ängslan och bekymmer.
Hafva indianerna så bestämdt föresatt sig att hämnas sin
förlust?
— Ja, det hafva de, så vida jag förstår mingoerna rätt.
Det finnes blott en obetydlighet, som talar för, att jag skulle
slippa undan. För det första äro kvinnorna uppbragta för att
Wah-ta-Wah undkommit och för det andra blef under sistlidne
natt ett fasansfullt mord begånget i lägret, hvilket i högsta grad
eggat indianernas hämndgirighet. Men det må komma hvad
som helst; Ormen och hans käresta äro räddade och det är ändå
lyckligt. Hvad har förefallit hos er, under den tid jag varit
borta?
Judith berättade allt, och Hjortdödaren hörde, uppmärksamt
på hvad hon hade att förtälja. Emellertid hade »Arken»
blifvit förtöjd, och de öfriga, som varit sysselsatta därmed,
inträdde nu i huset.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
