Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tionde Kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
tomahawken i sina händer, beredda att kasta dessa mot fången,
dock icke i afsikt att döda honom utan blott för att ingifva ångest
hos honom. De sökte nämligen endast träffa trädet, men dock
så nära fångens hufvud, som möjligt var för att icke taga lifvet
af honom. Detta var en så farlig lek, att blott de mest erfarne
krigarne vågade inlåta sig i densamma, enär ingen genom en för
tidig död ville allt för snart göra slut på denna underhållning.
Meningen var naturligtvis endast att ställa sitt offers nerver
på så hårda prof som möjligt, men det var jägarens plikt att
icke rödja någon fruktan eller gifva något tecken till smärta.
Det stod honom dock fritt, att så mycket han behagade, genom
skymfliga tillmälen och hånfulla ord ännu mera förarga sina
fiender, så att dessa så snart som möjligt genom döden måtte
befria honom från hans lidanden. Detta hjälpmedel begagnades
dock icke af Hjortdödaren, ty han hyste sina egna åsikter
om en hvit mans plikt och han hade fattat det bestämda beslutet
att söka finna sig i allt, äfven det allra värsta, förr än att
tillfoga sin färg någon skam.
Under kastandet med tomahawkerna undgick han en hvar
skråma. Dock var denna lek farligare för honom än den skulle
hafva varit för en annan, ty kort förut hade han ju med
tomahawken dödat stammens förnämste krigare och kunde därför
vara en stor frestelse för dem att döda den lycklige segraren
med samma vapen.
Alla, som nu framträdde, tycktes dock endast tänka på att
visa sin skicklighet i vapnets bruk, och de började och fortsatte
denna lek mera med önskan att utmärka sig öfver sina stamfränder
än af hämndgirighet. De voro mera muntra och lifliga än
förbittrade, och ännu en gång vaknade hos Rivenoak förhoppningen
om att kunna rädda fångens lif, så snart blott de unge
männens äregirighet blifvit tillfredsställd.
Den röde korpen var den förste ynglingen, som gjorde sig i
ordning att försöka sin lycka. Han utmärkte sig dock mera
genom skryt och skräfvel än genom stora bedrifter och skicklighet,
och alla ansågo, att fången sväfvade i den största fara, då
korpen intog sin plats och skrytsamt svängde tomahawken öfver
sitt hufvud. Han var emellertid en godmodig fyr, och hos
honom fanns ingen annan tanke, än att försöka göra ett bättre
kast än de öfriga kamraterna.
Hjortdödaren bibehöll sin vanliga lugna min. Han hade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
