Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tionde Kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
gjort sig förtrogen med den tanken, att hans sista stund nu var
kommen och han betraktade det som en välgärning och icke som
en olycka, att genast falla på grund af osäkerheten hos den
första hand, som skulle lyftas emot honom.
Efter en mängd svängningar och gester, hvilka i många
åskådares ögon framkallade ett hånfullt leende, kastade
ändtligen Korpen sin tomahawk. Vapnet flög hvinande genom
luften, högg några tum från fångens hufvud bort en del af trädets
bark samt fastnade därpå i stammen af en stor ek som stod där
i närheten. Detta var ett mycket dåligt kast, och ett allmänt
skratt blef också lönen för detsamma, till stor förargelse för
den unge mannen. Men å andra sidan ljöd ett allmänt, om än
dämpadt bifallsmummel öfver den ståndaktighet hvarmed
fången bestått profvet. Man hade med afsikt inrättat det så,
att han fritt kunde röra hufvudet, på det bödlarne så mycket
mera skulle få tillfälle att roa sig öfver hans svaghet, när han
böjde sig på olika sätt för att undgå vapnet. Men Hjortdödaren
lät denna deras uträkning alldeles gå om intet, i det han orörligt
kvarstod på sin plats utan att ens sluta ögonen, hvilket till
och med den modigaste indian, om denne varit i hans ställning,
skulle ha gjort.
Efter »Den röde korpens» misslyckade försök framträdde en
medelålders krigare, benämnd Älgen, af hvars uppträdande
åskådarne lofvade sig stort nöje, emedan han var vida känd för sin
skicklighet i tomahawkens bruk. Denne krigare ägde dock icke
en gnista af sin företrädares godmodighet, och han skulle utan
betänkande ha offrat fången för sitt hat, om han icke nödgats
uppehålla sitt stora rykte som skicklig tomahawkkastare. Lugn
och med en segerviss min intog han sin plats, trädde raskt ett
steg framåt och lät vapnet hvinande flyga ur sin hand.
Hjortdödaren såg det med blixtens hastighet komma emot honom,
och han trodde, att hans sista stund nu var kommen; men han
blef icke det minsta sårad, fastän tomahawken kastade hans
hufvud tillbaka mot trädet, i det den fattade en del af hans hår
och trängde med detta djupt in i trädets bark. Ett allmänt
bifallsjubel följde härpå, och Älgen kände sig till följd häraf,
nästan mildare stämd mot fången, hvars orubbliga mod och
ståndaktighet gjort det möjligt för honom att aflägga ett så
lysande prof på sin färdighet.
Efter Älgen följde »Den hoppande gossen», som springande
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
