Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
”Hvar är jag? — Hvad vill du mig, flicka?
På mig får ej en qvinna blicka.
Jag hörer till Kung Carl. Din tår
får icke falla i mitt sår.
Min fader bor i vintergatan,
han vredgas, han har hört min ed.
Hur skön år dock den frestarn led!
Hur lockande! Vik från mig, satan!
Hvar är mitt bälte? Hvar mitt bref?
Med egen hand Kung Carl det skref.
Min faders svärd är godt, det biter
i synnerhet på Moscowiter.
Det var en glädje till att slå,
jag önskar, Kungen sett derpå«
Som mogna ax för lian strödde!
Mig tycktes nästan sjelf jag blödde.
Och brefvet jag till Stockholm för,
min ära står i pant derför.
Upp! ögonblicken äro dyra.”- -
Så talar han i feberyra,
och dödsblek sjunker stridens vän
på fredlig kudde ner igen,
hvem skulle ej beundra den lyckliga liknelsen
mellan den sörjande skönheten 4 vid den sårade
hjel-tens si 11V läger och den vilda tö*rnrosen vid
Alci-des-rtbdttn på det af Barbarerna härjade Greklands ’
klassiska jord! Hvem skulle«kunna utan rörelse
läsa Axels tal i feberyrseln! Med det lifligaste poje
erfar man, att den unge krigarn icke pr förlorad
for verlden,*hvars njutningar han ännu icke
sma-•kat, men hvars vedervärdig heter redan så hårdt
irpbbat honom;
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
