Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Och Jif och do<! de stridde både
øm ynglingeo, men lifvet vano;
och faran småningom försvann
ocb Axel kunde nu beskåda
med sansad blick, fast skum och matt;
den ängel vid hans sida satt.
Hon var ej som Idyllens Sköna r
som gå ocb sucka i det gröna,
en evig trånads konterfej,
med lockar gula sisom solens;"
och kindens såsom nattviolens,
och ögon som Förgätmigej.
Hon var ett österns barn; de rika,
de svarta lockar lågo lika
en midnatt kring en rosengård,
och glädjens mod, det enda sanna,
^tod stolt och ädelt på dess panna
com segrens bild på Sköldmöns vård.
Dess färg var frisk som konstnäm målar
Auroras i en krans af strålar*.
Växt var hon som en Oread,
och gången dansande och glad.
Och höga gingo barmens vågor
af ungdomen och helsan häfd;
en kropp af ros och lilja väfä*
en själ idel eld och lågor:
en sydlig sommarhimmel, full
af blomsterdoft och solens gull.
Der stridde i dess dunkla oga
en himmelsk och en jordisk Ibrand«
Hon blickade så stolt ibland
aom Jofurs örn ifrån det bogftf
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
