Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
En stund knallade skotten muntert i skogen och
blixtarne lyste mellan stammarne. Det var nästan som
en lek. Både finnar och ryssar voro så väl gömda, att
endast få blefvo skjutna. Det var icke fråga om attack,
endast att uppehålla det påträngande ryska avantgardet
under några timmar.
Major Fihlén stannade kvar hos kapten Dunders
kompani ytterst på högra flygeln.
Han misstänkte, att Kulneff — ty det var väl denne
som efter vanligheten ledde avantgardets rörelser — från
hafssidan skulle försöka tränga fram genom skogen och
anfalla brigaden i flanken. Man hade nu kommit
under fund med den vaksamme kosacköfverstens knep:
den flotta galoppen öfver isen förbi den finska
ställningen för att sedan falla denna i flanken och ryggen.
Älfmynningen brydde majoren sig icke om. Det var
dragonernas sak, som vaktade bakom österbottningarne
nedanför kyrkan. Men för skogen mellan landsvägen
och hafsstranden bar majoren ansvaret. Och här vid
kapten Dunders kompani var den viktigaste punkten.
Skjutningen hade pågått en stund. Majoren började
märka oro bland skyttarne på kompaniets vänstra
flygel. Han begaf sig skyndsamt ditåt. På halfva vägen
möttes han af kaptenens ordonnans, som kom
springande och rapporterade, att kompaniet anfallits i flanken
af en öfverlägsen styrka.
Major Fihlén blef så häpen, att han i första
ögonblicket hade svårt att reda upp situationen. Huru!
Anfallna i sidan söder ifrån. Och han som väntat de ryska
sidokolonnerna från norr och hafvet. Ryssarne måtte
alltså på någon punkt ha satt öfver dalsänkan, kastat
undan några af kompanierna och bitit sig fast i
skogs-brynet på sluttningen af åsen. Men i så fall hotades
ju kompaniet att afskäras från de andra trupperna.
Här gällde det att hastigt gripa in, om icke en stor
olycka skulle ske och hela kompaniet blifva fånget.
Ju närmare han kom, dess häftigare blef elden.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
