- Project Runeberg -  Under sönderskjutna fanor. Romantiserade skildringar från Finlands sista strid /
148

(1908) [MARC] Author: Nils Hydén With: Einar Torsslow
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Fraser, fraser, idel fraser,
söta, falska, hvad gör det.

Gamla ruttna, slitna traser
från förgången härlighet.

Det är lögn helt enkelt, vänner,
allt det tal om lugn och ro.

Ofrid, tvifvel hvar man känner
först och främst hos ungdom bo.

Ack, du mänskokräk, som stultar
själfklok fram på banad stig,
har du ingenting som bultar,
sjuder, rasar inom dig?

Ar där allt så lugnt och stilla,
klart och ordnadt i ditt bröst?

Har du aldrig haft en villa,
aldrig hört passionens röst?

Juliette gick i skridt. Han mumlade stroferna
half-högt. Åhja. Litet robusta och naiva och icke vidare
filade, men de dugde. När skref han dem? Aderton
år, nyss kommen till universitetet. Att han kunde rasa
så, där andra endast funno glädje. Hvarifrån kom
detta förakt för studenter? Fanns det ett dummare
släkte? En yngling på kontor, en gosse på skeppsdäck,
till och med en liten kadettsnobb hade mera säkerhet
i sitt uppträdande, mera hållning öfver sig, mera blick
för lifvet än en nykläckt student, hvars säkerhet var
högfärd och hållning öfvermod. Det var väl skolans
fel i detta som i så mycket annat.

Om somrarne hade han rest och sett andra
universitet. Och öfverallt tyckte han studenterna lefde
under bättre förhållanden än i punschbålarnes och
ung-domsskräflets stad. Tyskarne med sina duellföreningar,
hvilka gåfvo mod och härdade kroppen och lärde hala
tungor väga orden. Där gällde icke som ursäkt för
förolämpning eller lömskt förtal: »vi va’ ju så fulla». Där
fick man stå för sitt ord mot en blank värjspets. Eller
de franska studenterna med sitt »tvåsystem» — en
student, en flicka — något som troligtvis var både rikti-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 07:26:50 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/hlfanor/0148.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free