Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
gare, hälsosammare, gladare och mera fostrande än
punsch, gasktal och den musiksmaken förflackande
kvartettsången, hvilka voro svenskarnes nöjen. Eller de
engelska studenterna med deras präktiga sportlif och
aktning för människokroppen. Alla, tyckte han, lefde
under sundare och bättre förhållanden än de svenske.
Nu torde det visst hlifvit något annorlunda både vid
skolan och universitetet, men då var det så.
Nej, studentlifvet tyckte han aldrig om — bättre då
en militärisk disciplinskola — och staden Uppsala
af-skydde han. Icke underligt, när han ej tålde städer i
allmänhet. Endast på landet trifdes han, och
landtbru-karens lif och yrke ansåg han vara det viktigaste,
nyttigaste och kanske också det mest s. k. »själsodlande».
En gång hade ödet förankrat honom i en småstad.
Gudomliga tid! Människorna gingo där som sniglar och
böjde med noggrann sirlighet och djupt allvar
känselspröten mot hvarandra. Då de icke sofvo i sina skal.
Hur de kröpo för ett par pampar, som regerade staden!
Ett par pampar, hvilkas hela makt befanns grunda sig
på ett pösigt uppträdande och tvifvelaktiga bankkonton!
En rak rygg såg han knappast till. Det dröjde icke en
månad, förrän han skrubbat hela samhället emot sig.
Än passade icke det, än icke det. Än svängde *han för
hastigt på klacken, än sade han ett ord, som väckte
skandal; det var väl detta: han kröp icke i takt med
snig-larne, störde lugnet och befanns sakna vördnadssinne
för eländet.
Han tålde för öfrigt icke storstaden heller. Nu när
han i lugnt traf red skogsstigen fram, buren af sin
älskade Juliette, och blickarne smektes af granarnes
djupgröna barr, markens hvithet och himmelens blå, medan
tankarne surrade i hufvudet, erinrade han sig den
epistel, han vid ett tillfälle några år förut skrifvit om
hufvud-staden. Han bodde då i skärgården på en ö långt ute
i hafvet. Där hade han sitt klaver, sina böcker, jakten,
fisket, plogen, spaden och trifdes utmärkt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
