Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
han icke ville falla, så var det Kusoffski. Men gärna
skulle han korsat sin värja med den mannens. Hvar fanns
mademoiselle Lisette de Joliére nu? Den svartlockiga,
mörkögda fransyskan med den slanka figuren och de
lystna läpparna. Hvad brydde han sig om
mademoiselle Lisette längre. Det var en gammal historia, död
och begrafven för öfver ett år sedan ... Eller var icke
historien död? Fanns såret kvar och hade ännu icke
ärrat igen? I alla händelser skulle han vilja träffa
Kusoffski. Dock icke som fånge.
Han nådde skogsstigen och red in mellan
stam-marne och snåren. Men bakom sig hörde han
kosackernas tjut och trampet af galoppen.
Han måste komma undan. Det gällde mer än att
endast rädda lifvet. Det gällde generaladjutantens order
till öfverste Cronstedt; det gällde kanske en ny seger
lik den vid Siikajoki.
Flykten gick öfver några åkerlappar. En stuga
skymtade. Han fick en idé.
Hästen måste offras. Det hjälpte ej. Han måste
skiljas från sin älskade Juliette, när hon icke hade kraft
nog att rädda honom undan kosackerna. Vore det
barmark eller mörkt, kunde han gömma sig i skogen. Men
nu dugde icke detta. Spåren visade vägen.
Medan ridten gick i full fart, kratsade han ut kulan
ur den ena pistolen. Så höll han in Juliette, hoppade
af och satte ett löst skott i hästens länd. Juliette
sparkade bakut och skenade. Niklason kastade sig in bland
buskarne. Några minuter senare stormade
kosacktroppen förbi, följande hästspåret. Han kunde se dem från
busksnåren. Officeren i spetsen var — Kusoffski.
Nu gällde det att söka räddning, innan de kommit
under fund med knepet. Han tänkte dock, att de icke
i första taget skulle hinna upp den skenande Juliette.
Han sprang ginaste väg till stugan, som han nyss
ridit förbi. Flämtande ryckte han upp dörren. Där
inne satt familjen kring grötfatet: far, mor och några
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
