- Project Runeberg -  Under sönderskjutna fanor. Romantiserade skildringar från Finlands sista strid /
158

(1908) [MARC] Author: Nils Hydén With: Einar Torsslow
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Niklason från umgänget. Kusten hade en präktig
skärgård, han hyrde en god håt och det blef hans glädje
att, när han var fri från tjänsten, segla mellan öarne dag
som natt, i laber vind, i storm, i sol, i regn, i månsken.
Besynnerlig passion, menade kortmänskorna. Och han
gick hos dem under rubriken »Galne seglaren».

Sommaren svann och det blef medlet af augusti.

En förmiddag med strålande sol och ljum sydvästlig
vind kom Niklason länsande utifrån hafvet och höll
ned mot fästningen i sundet mellan Kungsholmen och
Sandhamnslandet.

Snart låg han i lä för Sveaborgs svartgrå murar,
gled sakta förbi Vargskärs och Östra Svartös bastioner,
bakom hvilka masterna på flottans fartyg stucko upp
öfver vallarne, fick åter vind på fjärden mellan
Kalf-holmen och Helsingenäset, och höll ned mot
Blekhol-marne strax utanför staden.

Där såg han en snipa ligga halft uppdragen på
stranden och tyckte sig skönja något hvitt mellan buskarne.
Han lade till i lä på andra sidan holmen och gick i
land.

Försiktigt spejande smög han öfver de ljungbeväxta
klipporna och hade nästan nått andra stranden, då han
plötsligt stannade likt en tjuf, öfverraskad på bar
gärning.

I en klipprämna med kjolarna något uppdragna och
de bara fotterna nedstuckna i vattnet, satt en ung flicka.

Hon var barhufvad. Den bredskyggiga
schäferhatten låg bredvid i mossan jämte ett par långa hvita
strumpor och två de nättaste skor.

Ansiktet såg han ej. Endast ett svartblått hår, som
i mjuka lockar täckte ett litet hufvud, en hvit nacke
och en smärt figur, som graciöst böjde sig fram öfver
det klara vattnet.

Hvem kunde det vara? Kanske någon af
fästningens damer.

Några ögonblick stod Niklason orörlig och betrak-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 07:26:50 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/hlfanor/0158.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free