Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
tade fickan. Hon plaskade med fotterna och nynnade
en visa.
Alt hon inte kunde vända på hufvudet!
— A-hum! sade Niklason diplomatiskt.
Flickan spratt till och visade ett blekt ansikte med
ett par stora svarta ögon och en mun som ett litet
djuprödt streck.
Hon stirrade förskräckt på främlingen.
— Monsieur!
— Pardon, mademoiselle! . ..
Han tog några steg framåt. Då gaf hon till ett gällt
skrik, en klar rodnad färgade kinderna, och hon slog
med händerna till tecken, att han skulle aflägsna sig.
Filosofiskt vände Niklason ryggen åt den vackra
tatlan och började intresserad betrakta klippornas
mosstäcke.
Efter en stund gjorde kan en försiktig
helomvänd-ning. Då stod flickan där på klipphällen, smärt och
slank, med det svartlockiga hufvudet nästan doldt af
schäferhattens hrätten.
Hvem var monsieur, som hade den fräckheten smyga
sig på ensamma damer ute på skären? frågade hon på
franska.
Hon trutade med den lilla röda munnen och såg
helt förtrytsam ut. Men i ögonen lyste skälmen.
Och Niklason, som kunde något franska, afgaf en
diplomatisk och någorlunda sannfärdig förklaring.
Han hade visst icke smugit sig på henne. Han
hade kommit seglande från hafvet och lagt till vid ön.
Det var nämligen en passion hos honom att undersöka
farvattnet och alla öarne.
— Bara öarne?
— Bara öarne, mademoiselle.
.. . Och så hade han plötsligt funnit sig stå framför
en ung flicka, som haft det förståndet att ta sig ett litet
fotbad. Det hela var en olycklig tillfällighet, mycket
olycklig. Beklagar mademoiselle .. .
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
