Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
En pluton rusade ut på fältet. Men genast mottogs
den med en så koncentrerad eld, att nära hälften
stupade. De öfriga flydde tillbaka.
Förgäfves försökte officerarne förmå soldaterna att
storma skogsbrynet på andra sidan fältet. De tvekade.
Strödda i snön, kastade i alla möjliga ställningar,
hoprullade, framstupa, på rygg, lågo deras dödade och
sårade kamrater. Att rusa öfver fältet i gapet på den täta
jägarkedjan var att till ingen nytta utsätta sig för säker
död. Adlercreutz förstod deras tvekan och befallde icke
längre ett onödigt bajonettanfall.
Men Cronstedt. Hvar var han? Hvarför hördes
han icke af? Hur kunde fienden behålla en så
manstark trupp här uppe norr om Revolaks, om brigaden
anföll söderut?
Den annars så lugne och godmodige Adlercreutz
svor och rasade. Cronstedt var en lättsinnig krabat,
en stursk herre, som nonchalerade gifna order. Han
hade alltför länge fått sköta sig på egen hand. Men
han, generaladjutanten, skulle visa honom, hvar makten
fanns och hans plats i armén. Tapper var grefven, det
kunde icke förnekas, men intill öfverdåd, oförvägen,
sorglös och lättsinnig. Han hade naturligtvis icke brutit
upp i tid. Kom väl marscherande framåt ljusa
morgonen, munter och gnolande som vanligt. Men då var
det för sent. Nu skulle han vara här och ögonblickligen
sätta in hela brigaden i elden. Det kunde bli ett
härligt dåd. Men för hans lättsinnes skull artade det sig
till ett futtigt nederlag och Bulatoff fick ostörd
genomföra förbindelsen med Tutschkoff i Brahestad. Sedan
blefve det icke så lätt att drifva fienden tillbaka.
Men att ligga stilla här i skogsbrynet så långt norr
om byn tjänade till intet. Adlercreutz beslöt att göra
en attack längre åt söder.
Han visste, att skogen på högra sidan om Siikajoki
älfven sträckte sig en bit söderut och där, midtför
kyrko-byn, gick ända ned till stranden.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
