Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
som en liten jäfvel. Där rider han för resten, svarade
soldaten.
Andreas vände på hufvudet. Ett stycke från sig
så’g han en äldre, rätt korpulent officer till häst. Han
föreföll vara omkring femtiofem år. Ansiktet var
slät-rakadt. Nedan hatten föll en krans af hvita lockar.
På kinderna lyste en klar rodnad, och det blida anletet
hade ett uttryck af barnslig fridfullhet.
— Kan han vara farlig i striden? hviskade Andreas
till soldaten.
— Gubben!... Du skulle si’n. Han går rakt fra m
och väjer inte för något. Hvärken kulor eller pikslygn
biter på gubben. Han är visst »hård» ... eller kanske
särskildt skyddad, tillade soldaten hviskande.
Andreas hade beslutat deltaga i den kommande
striden. Han skulle just anhålla om tillåtelse därtill hos
kaptenen, då han ett tiotal rotar framför sig fick syn
på en liten soldat, som marscherade med en
egendomlig knyckig gång.
— Skulle det kunna vara?...
Hastigt tog han några glid framåt.
— Heikki!
Den lille soldaten vände på hufvudet. Det var
Heikki, som gick där i ledet, ännu magrare och liksom
mindre än förut. Det hade kommit ett mörkt och hårdt
uttryck öfver hans svartmuskiga ansikte.
Nu lyste det upp.
— Andreas!... Du här!
Andreas spände af sig skidorna, tog dem på axeln
och gick bredvid kamraten.
— Hvar har du varit, Heikki, och hur har du
kommit hit?
— Varit... Jag blef fången och skjuten i benet.
Låg på en rysk trosskärra och pinades, till dess jag blef
bra och lyckades fly. Kunde så gärna dött med
detsamma.
— Hvarför det? frågade Andreas förvånad.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
