Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— Det vet du väl. Meri. .. sade Heikki sakta.
— Meri! Henne och den andra flickan förde vi
ju undan strax efter sedan du försvunnit.
Heikki grep häftigt Andreas i armen.
— Lyckades ni rädda henne?
— Ja, vi togo flickorna med oss, sedan vi hegraft
gubben i snön.
— Och den där Iwan fick icke fatt i henne?
— Visst icke. Återvände han till stugan i skogen,
fann han endast sina döda kamrater, som lågo och
grinade mot honom.
— Gud vare lof, mumlade Heikki.
Han gick tyst några ögonblick. Så frågade han:
— Vet du hvar hon nu är?
— Nej. Förmodligen i trakten, där vi lämnade
henne.
— Kanske hon ändå råkat ut för Iwan?
— Iwan. Han är fången.
— Hvad säger du!
Det blixtrade till i Heikkis bruna ögon och han
betraktade vännen skarpt.
... Fången?
— Ja, han blef tagen i striden vid Siikajoki.
— Godt!
Andreas kastade en förstulen blick på Heikki. Nu
hade det mörka och hårda uttrycket återkommit och
han såg stelt framför sig.
— Här blir bestämdt ett mord snart, tänkte
Andreas. Hur lyckades du rymma? frågade han.
— Vi hade lägrat i skogen en kväll. Jag var då
nästan bra i benet. Ryssarne, som kommit öfver ett
parti brännvin, voro halffulla. Ofta hade jag tänkt
försöka rymma, men icke kunnat. Men nu....
Andreas och Heikkis uppmärksamhet väcktes af
några kommandoord. Bataljonerna, som hittills
marscherat på en kolonn, delades nu på tre: till vänster,
följande älfven i riktning mot Penttilä gåxd l:a och 2:a
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
