- Project Runeberg -  Under sönderskjutna fanor. Romantiserade skildringar från Finlands sista strid /
254

(1908) [MARC] Author: Nils Hydén With: Einar Torsslow
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Han hade försökt sig på litet af hvarje i sin dag.
Hans öden voro lika skiftande som det dolska uttrycket
i blicken. Han hade börjat som landthandlarebiträde,
gått med lagersäcken på ryggen, pratat i kull kärringar,
flicktöser och drängpojkar och prackat på dem
psalmböcker, hufvuddukar och tobakspåsar, blifvit sin egen,
stupat på affären, tagit tjänst som cirkusclown, i
hvilken egenskap han förvånat ett tacksamt publikum med
sina kullerbyttor och sin outtömliga svada, skaffat sig
sex sälhundar, blifvit sin egen och drifvit en slags
vattencirkus, stupat igen, tagit värfning som soldat,
hvar-till han dock snart befanns oduglig, och till sist
hamnat som betjänt hos öfverste Jägerhorn.

Hvad som karaktäriserade mannen var hans olust
för ordentligt arbete, i synnerhet kroppsarbete — han
kunde helt enkelt icke göra någonting ordentligt; litet
knep och skoj skulle det vara med, annars tyckte han
det icke lönade mödan — samt hans mirakulösa svada.
Men han var ett klippskt och förslaget hufvud, i
lycklig saknad af allt hvad samvete och skrupler hette och
därför synnerligen lämplig som betjänt hos öfversten.

Jägerhorn var nöjd med sin välmående betjänt och
visste, att denne kunde reda sig äfven i ganska kinkiga
kasus. Och de tider, som nu stundade, kommo
troligtvis att blifva rätt kinkiga.

— Se här, nu är brefvet färdigt, vände sig
Jägerhorn om.

Stålman rullade fram och mottog det bugande ur
öfverstens hand.

— Du begifver dig, som jag nyss nämnde, till
staden och söker upp fröken Vendela Uhr, gifver henne
brefvet och tillsäger henne från mig att lämna det till
major Klick, då denne anländer. Kanske han redan
kommit.

— Som öfversten befaller, men . . .

— Hvad är det?

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 07:26:50 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/hlfanor/0254.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free