Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
— Kanske det blir svårt för mig att komma ut ur
fästningen, sedan fienden börjat belägringen.
— Var lugn, jag följer med dig. Min kappa!
— Stålman tog öfverstens kappa och hjälpte honom
på med den. Så gingo de båda ut ur huset mot
fästningsporten.
En soldat stod på vakt. Han skyldrade, då han
fick se öfversten.
Jägerhorn tillkallade vaktbefälhafvaren.
— Min betjänt skall gå med bref till en finsk
familj i staden. Släpp honom ut! sade han kort.
Löjtnanten, som hade vakten, gjorde honnör och
öppnade porten.
Jägerhorn gick tillbaka till sin bostad. Men ute på
isen skyndade betjänten mot ljusen, som glimmade i
Helsingfors.
Klockan var nio på kvällen. Det var bitande kallt.
Kölden nöp Stålman i näsan och de fylliga kinderna.
Han frös om sin runda mage, och hur obenägen han
än i allmänhet var för starkare rörelse började han
likväl småspringa.
En fjärdingsväg hade han till staden. Nu skyndade
han förbi Lilla Öster Svartö och strax därpå hade han
på höger hand den lilla ön Lonnan. Så gick färden
förbi Blekholmarne, utefter Helsingenäsets strand in mot
staden, och efter en halftimmes marsch var Stålman
framme och trummade sakta en välbekant knackning
på dygdädla fröken Vendela Uhrs rum.
Gardinen drogs upp och ett blekt kvinnoansikte
visade sig bakom rutan. Så öppnades fönstret sakta.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
